Jag gav mig på piprökning i dag igen. min tanke är att göra det de vardagar jag är ensam hemma, då har jag tid och ro att göra det till den mindfulnessövning det är tänkt som. Om jag ska röka två gånger i veckan så är planen att jag huvudsakligen använder mig av den av mina pipor som rymmer minst tobak. På så vis får jag i mig mindre giftigheter men pysslet kring piprökningen (som är en stor del av upplevelsen) kvarstår. 
Om dagens försök att röka den mindre pipan är nåt att gå efter så är pysslet större med den lilla pipan än med den stora. Jag hade väldigt svårt att få till en glöd i pipan, den slocknade direkt och jag fick tända om. Några gånger så slocknade givetvis tändstickan för mig innan jag ens hann tända tobaken. När jag efter övningen summerade antalet tändstickor så var där 25 stycken.
I dag roade jag mig också med att filma rökningen. Jag vill se hur jag ter mig – ser jag lika avslappnad och trygg ut som jag gör för mitt inre. Jag vet inte om jag ser särskilt trygg ut men filmen speglar bra mina vedermödor med att få fyr i pipan, det blev ett väldigt tändande. Som tur är så har vi väldigt gott om tändstickor hemma, ska jag hålla på så här så lär de behövas.
En sak som jag upplever som positiv med piprökningen är att man får en massa saker att bära runt i 
fickorna. I James Herriots böcker om hans liv som veterinär i Yorkshire finns fantastiska beskrivningar av bönder med pipor, tobak och diverse annat i fickorna. I nån av böckerna finns en scen där Herriot kämpar med att trycka tillbaka livmodern in i en sugga och lantbrukaren lutar sig fram och kikar och spiller tobak på livmodern. Jag vet verkligen inte varför såna scener stannar i minnet. De finns ju de som låter fickorna i sina kavajer och kostymer förbli ihopsydda för att bevara plaggets ursprungliga form. I likhet med Herriots lantbrukare så fyller jag dock gärna mina fickor med grejor.
Utöver att röka en pipa så har jag tränat och fotat lite idag (bilderna sist i inlägget). Jag började också måla vindskivorna men då kom regnet så jag fick gå in igen. Även om det slutade regna ganska snart så var ju alla ytor blöta så målandet får vänta till en annan dag.
Jag var till Lettlandshjälpen och lämnade in urvuxna barnkläder och när jag ändå var där så passade jag på att titta om de hade nåt snyggt till mig. Det hade de, en kavaj gjord av Corneliani (deras mest exklusiva linje) och såld av Lund & Lund i Stockholm. Jag har aldrig varit där men den har väldigt gott renommé på de klädbloggar jag läser.
Precis som gårdagens kavaj gör den här sig inte så bra på bild. Och precis som kavajen i går ska jag försöka sälja den här på Ragtime i Göteborg. Om det mot förmodan inte skulle gå så slumpar det sig så väl att jag kan ha kavajen. Jag vinner hur det än går.
Här är några svalor och en fluga.
