Jag fick inte igång gräsklipparen igår, batteriet var helt dött. Mina batteriproblem med Forden till trots så har vi ingen batteriladdare hemma, eller rättare sagt hade ingen hemma. Nu har vi det eftersom jag åkte till Clas Ohlson och köpte en i går eftermiddag. När jag kom hem satte jag gräsklipparbatteriet på laddning bara för att strax innan läggdags inse att jag kopplat laddaren fel (batteriet var i klipparen då och jag missade att jorda). Min tekniska kompetens briljerade återigen!
Jag kopplade om men satte laddaren på för svag styrka (insåg jag i dag på morgonen) så när jag kopplade in batteriet i förmiddags så orkade det ändå inte starta klipparen. Jag har satt batteriet på laddning igen, nu med mera ”kräm”. Det kan ju dock vara så att batteriet är paj, det är ju flera år gammalt. Vi får se om min starkare laddning har nån effekt.
Det var inte bar gräsklippningen som strulade igår, jag hade hiskeliga problem att få in Pirana från beteshagen. Hon lät mig inte ta henne när jag kom för att hämta henne i hagen i går kväll. Jag jagade henne en stund och tänkte att nu skulle jag minsann visa henne vem som bestämmer och att handlingar får konsekvenser.
Så när hon efter en stund var trött och faktiskt stod stilla så att jag skulle kunna ha fångat in henne så jagade jag på henne och fick henne att fortsätta springa. Sen jagade jag runt henne en bra tag till så att hon skulle vara slutkörd, ett par gånger stannade hon till vid grinden men jag fick henne att springa lite till. Min tanken var att få henne riktigt trött, så trött att hon skulle komma till mig (och inte jag till henne) när jag ropade men när jag ställde mig vid grinden och lockade på henne så kom hon inte fram. Det var som att hon blivit lite rädd för mig, hon ville definitivt gå in, hon hade stannat vid grinden flera gånger strax innan) men hon undrade nog om jag blivit knäpp på riktigt som bara jagade runt henne. Hade hustrun kommit ut så är jag säker på att Pirana hade gått fram till henne direkt. Jag fick inte fatt i henne förrän jag hämtat lite havre i en hink och satt mig med den och skramlat en stund. Jag är uppenbarligen inte den stora hästpsykolog jag trodde mig vara…..
Jag hade dock inga problem att borsta eller leda henne i morse.
Nåt som gick lite bättre än igångsättandet av gräsklipparen och infångandet av Pirana var att byta däck på skitbilen. Jag körde in Forden på logen och bytte däcken där och till min stora förvåning så gick det raskt och geschwint.
Humöret var ganska bra i går (fram till Pirana) men idag har jag varit under isen. Massvis med oro som med jämna mellanrum övergår i panikångestattacker. Dessutom är hustrun och barnen hos hennes föräldrar så jag har varit ensam i mitt elände. Även om jag förmodligen inte pratat så mycket med henne eller barnen om de hade varit hemma så är det en stor skillnad mellan att må dåligt helt ensam och att må dåligt och ha folk runt omkring mig. Nio gånger av tio så föredrar jag det senare scenariot.
Innan det började gå snett för mig i går så hann jag dock ta några bilder – fåglar, vyer och varierande typer av vårtecken.
