Igår fyllde jag 34, eller var det kanske 54, vem vet – ålder är visst bara en siffra….. Hursomhelst så kommer gårdagens födelsedag gå till hävderna som den med den tristaste presenten – besked om att jag 
måste ta bort en tand (tid bokad till onsdag nästa vecka). Jag har haft tandvärk, eller rättare sagt värk i käken under en tand, hela veckan och igår var jag hos min tandläkare för att få hans syn på saken. Det är en infektion under tanden och det går tyvärr inte att göra nåt så tanden måste bort (där ryker en hel del av julklappspengarna). Han erbjöd sig att göra det på 
direkten men eftersom jag planerat att gå ut och äta med hustrun och 14-åringen på kvällen så sköt vi på det några dagar. Under tiden äter jag antibiotika och smärtstillande.
När jag gick från tandläkaren passerade jag Myrorna så jag svängde inom för lite tröst. De
hade en jättesnygg kavaj från den flådiga butiken St james´s i Göteborg men tack och lov var kavajen för liten för mig så jag slapp ta ställning till om jag skulle köpa den eller inte. Jag köpte dock en grön skjorta, den är i minsta laget men den kostade bara 39 kronor så den har betalt sig även om jag bara använder den några gånger, sen kan nån av sönerna ärva den.
Tandvärken, och beskedet om att en smärtsam utgift står för dörren, gjorde att jag blev på dåligt humör i går eftermiddag. För att slippa glada gratulationer så stängde jag av mobilen – fungerade, slapp flera samtal. Ett stort tack till alla som försökte nå och gratulera mig igår. 
Födelsedagsmiddagen avnjöts på Lilla Napoli i Falkenberg, de gör fantastiskt goda pizzor – inte alls
som den vanliga svenska pizzan. Vi var på plats lite tidigt så vi gick en sväng innan, bland annat till stenbron (Tullbron) som går över Ätran i centrum.
Häromdagen hade SVT ett inslag om att den Nationella stödlinjen för psykisk ohälsa togs bort för 
flera år sen men inte ersatts av nån ny. Sverige säger sig ha en nollvision vad det gäller självmord men som vanligt är det bara floskler, de vid maktens grytor gör en läpparnas bekännelse men vill inte skjuta till några resurser. På Irland har de en fantastisk verksamhet (Pieta house) som fungerar som en nationell stödlinje, och mycket mer. Nåt sånt skulle Sverige behöva men det lär nog tyvärr dröja.
För ett tag sen så la Hanna hats, en irländsk tillverkare av tweedkepsar (och hattar), ut en bild på 
Instagram föreställande en väldigt rosa damhatt. Jag är väldigt svag för starka färger och kommenterade, mest på skoj, att jag skulle vilja ha en keps i det tyget. Hanna hats svarade snabbt att de kunde ordna det så jag la in en beställning. Jag brukar inte köpa nya kläder/hattar men det här är undantaget som bekräftar regeln. Min keps kom häromdagen och nedan syns jag posera i den. Inte för alla och inte varje dag. Klickbara foton.
Istiden har kommit till Underlund, d.v.s. den tid på åren då vägarna blir snorhala. Snön håller på att 
smälta/regna bort men marken är kall så det bildas en isskorpa vägar och stigar vilket gör alla promenader till en utmaning. Särskilt om man har en pigg hund i koppel. Jag var nära att slå på arslet flera gånger under morgonens hundpromenad, nån gång för att Sigge for iväg och drog i kopplet men oftast bara för att jag tappade balansen av mig själv.
Äldsta sonen har uttryckt önskemål om att ta del av min ”Spotify wrapped”, d.v.s. årssammanställningen av det jag lyssnat på. Jag lyssnar inte särskilt mycket på Spotify (totalt 0,8 
dagar under 2023) och hade inte kollat in min ”wrapped” när sonen frågade. Innan jag skickade den till honom så kikade jag på den. Där fanns två överraskningar, den första var att min lyssnarprofil hade sin motsvarighet på Irland, närmare bestämt i Limerick. Kul att den var lik nåt på
Irland. Trist att det var Limerick, den enda stad på Irland som jag inte vill besöka igen. Den andra överraskningen var att jag tillhör den irländska gruppen ”The Saw Doctors” största fans.
Till sist några fåglar och två isiga bilder.
