I natt sov jag väldigt dåligt för första gången på ett tag, blev knappt fyra timmar. Det var inte myrkrypningar och 
muskelryckningar som störde mig (tror jag lärt mig dosera rätt nu – är jag orolig när jag lägger mig 1 ½ tablett, inte orolig 1 ¼ tablett) utan bara en intensiv oro, oklart över vad. Hustrun är bortrest så det kan ha haft nåt med det att göra, eller inte.
När jag låg i sängen och längtade efter John Blund så försökte jag bota oron med både glass och läsning, 
jag läste bland annat ut John Irvings ”Garp och hans värld”. Den var bra den här gången med, fast jag fuskade lite genom att hoppa över de avsnitt jag inte gillar. Jag har läst den så många gånger nu att jag vet vilka det är. Jag såg dock nåt nytt i boken när jag läste den i går, hela slutet är en dyster profetia om människors dumhet och tilltagande oförmåga att kommunicera på ett civiliserat sätt. För mig kändes det som att John Irving i sin beskrivning av Ellen Jamesarna (tänker inte förklara, läs boken om ni vill veta vilka de var) förutser både woke-maffian och pucko-högern i USA. Av de två skulle jag säga att woke-maffian är starkast i Sverige genom att den gjort kränktheten till norm (gängkulturen och dess glorifiering av ordet ”respekt”, utan definition, har dock också bidragit till det).
Sen NATO-processen dragit igång har ju visserligen turkisk och muslimsk kränkthet dominerat Sverige, tyvärr verkar Sverige (över blockgränserna, SD är de som sticker ut) vara väldigt okränkta av det sätt som Turkiet och andra muslimska länder hanterar kvinnor och oppositionella samt deras åsikter om vad demokrati bör innebära i Sverige. Är vi kränkta så kommunicerar vi i varje fall inte det.
Trots tröttheten har jag försökt hålla fast vid mina dagliga rutiner som hundpromenader, blogg och träning (hundpromenaderna måste ju genomföras men det är lätt att korta ner dem dagar som idag). Vädermässigt bjöd dagen återigen på mycket vind och en hel del regn. Bortsett från vinden så har vädret växlat rejält den här veckan, i går hade vi sol och 22 grader varmt. I solskenet passade jag på att ta en sista bild med somriga kläder.
De två senaste dagarna så har vår katt Stout suttit och iakttagit mig när jag tagit ut hundarna på 
morgonen (vid 06.30). Det har varit ganska mörkt då så när jag fotat honom har blixten på kameran löst ut och Stout fått väldigt lysande ögon vilka fått mig att tänka på en film från min barndom ”Gröna ögon från rymden” (1978).
Till sist lite blandade foton, bland annat ett på en mus som sover den stora sömnen.
