Min terapeut tipsade mig om att Kunskapskanalen visat ett program om depression och dess evolutionära bakgrund. I dag såg jag programmet på UR-Play och det var intressant. Det redovisar forskning som hävdar att något som ursprungligen var en mekanism i hjärnan för att öka individens chans till överlevnad, med tiden (miljontals år) utvecklats till en mekanism som skickar vissa människor in i depression.
Jag kan känna mig lite skeptisk till delar av programmet, t.ex. den del där de redovisar depressionsforskning som bedrivits på fiskar.
För mig förefaller det vara ett knepigt forskningsområde. I programmet presenteras den forskningen ändå på ett trovärdigt sätt men jag förblir skeptisk. Oavsett om zebrafiskarna på labbet var deprimerade eller inte så var programmet intressant och värt att se, särskilt om man är intresserad av depression eller evolutionsbiologi. En länk till programmet finns här.
I dag har det varit en sån där dag då jag inte velat gå ut, än mindre träffa andra människor. Det har tagit emot att ta ut soporna eller att gå och tända i pannan. Jag har bara velat vara i min egen lilla kokong och inte bry mig om vad som händer utanför husets väggar. Jag har inte ens velat ut och springa. Nu hade jag i och för sig inte kunnat det även om jag velat, åttaåring har varit hemma från skolan i dag. Han mådde illa i morse och var rätt blek så jag ville inte släppa iväg honom. Nu mår han bättre men hela förmiddagen var han väldigt ”avslagen”.
Han är ju lite för liten att lämnas ensam hemma så dagens träning inskränkte sig till skuggboxning och lite lätt styrketräning. Med tanke på min sinnesstämning så var den uteblivna löpningen ingen
uppoffring. Att ha sonen hemma har dock delvis tvingat ut mig ur kokongen och det har nog varit bra.
Min fru har åkt till sina föräldrar över helgen. När hon kommer hem på söndag så har hon femåringen med sig. Jag och äldsta sonen har därför helgen för oss själva. Är han krasslig så tar vi det bara lugnt, annars så hade jag faktiskt funderat lite på att ta honom till Falkenbergs ishall och åka skridskor.
Mitt senaste besök där slutade ju inte så lyckligt men nu är skridskorna slipade och jag borde nog ge mig på att åka på dem. Det är det där med ”upp på hästen igen” när man har fallit av. Jag tror det gäller skridskoåkning och frakturer också.
Världsnyheterna har tagit sig in i åttaåringens lekar. När han i dag lekte med dinosaurie- och djurfigurer så berättade han för mig att en del av djuren var på flykt för att de jagades av en terrorgrupp. I det här fallet bestod ”terrorgruppen” av ett gäng lite större dinosaurier. Vi har pratat lite om terrorgrupper och terrorism (både nu och tidigare). Mitt förhållande till begreppet terrorism är ju inte helt okomplicerat, med tanke på hur jag ser på den väpnade kampen på Irland. ”One man´s terrorist is another man´s freedom fighter” är en kliché men det är inte en kliché helt utan innehåll.
