Den uppblossade tiggeriförbudsdebatten skrämmer mig. Vart är vi på väg? 
Hur mycket populism ryms egentligen i de etablerade partierna? Vad blir nästa steg – Förbjuda fattigdom? Lagstifta så att Aktuellt och Rapport bara visar positiva nyheter? Jag blir förtvivlad och får riktig ångest när jag läser om förbudsivrarna. Jag känner mig så maktlös, jag orkar inget göra utan kan bara se på när samhällsutvecklingen går helt åt skogen. Att sossarna sen verkar ha backat lite under dagen spelar ingen roll.
Nåt som dock var positivt idag var att det kändes väldigt bra när jag sprang delar av dagens 
promenad. Jag gick i nästan 30 minuter innan jag började springa men sen sprang jag mer än jag gick och benen och flåset kändes bra.
I eftermiddags så flydde jag huset. Båda ungarna är hemma nu och jag kände att jag behövde vara för mig själv. Jag lämnade dock inte barnen vind för våg, mormor var här och passade dem.
Innan jag stack så tittade jag till hästarna och då upptäckte jag att Pirana rymt. Hon hade krupit, eller rullat, under staketet in till Brynja, d.v.s. in i hagen med lite mer gräs.
Hon ville inte riktigt samarbeta när jag skulle driva tillbaka henne till hagen. Brynja var dock snabb med att gå in i Piranas hage.
När jag fått in Pirana i rätt hage, den som Brynja gått in i, så utbröt en fullkomlig klihysteri hos hästarna. De kliade frenetiskt på varandra, efter en lång stund så gav Pirana till slut upp och gick sin väg. Hästar kan vara rätt hårdhänta i sina kliningar, jag skulle inte vilja att Brynja bet mig i rumpan på det sätt hon tuggade på Pirana.
När jag under eftermiddagen tittade till Pirana igen så hade hon gått igenom staketet igen. Vi måste dra
om strömmen så att det blir mer ”kräm” i undertråden, som det är nu så verkar Pirana inte han nån respekt alls för staketet.
