Det blev boots ändå
Min vrickade högerfot genomgick en mirakelläkning under natten. Den smärtar inte alls mycket och svullnaden är borta. Det innebar att jag kunde ha boots på mig när jag åkte in till avdelning 19. 
Även om jag lägger in mig frivilligt så är det alltid en anspänning att bli inlagd och då hjälper det att ha cowboyboots på fötterna. Första dygnet brukar gå åt till att “landa” och känna av stämningen på avdelningen.
Nu är jag i varje fall här och det känns bra även om jag får dela rum med en. Inget ont om min rumskamrat men jag tycker det är jobbigt att inte kunna stänga om mig. Jag räknade visserligen med att få dela rum men man hoppas ju alltid att hamna på ett eget. Jag har dock fått skärmar så jag har kunnat insynsskydda hörnet där jag sover. Först fick jag två skärmar och det funkade hyfsat men jag ville egentligen ha en skärm till. Jag tyckte dock att det var jobbigt att be om en
eftersom jag kände mig som en besvärlig patient. Till slut tog jag mod till mig och frågade och personalen fixade en tredje skärm åt mig på direkten. Efter det så känner jag mig både tryggare och lugnare.
Jag har inte gjort så mycket idag, mest slöat omkring på avdelningen och haft ett inskrivningssamtal med en läkare. Jag har också surfat runt lite på iPaden som jag tog med mig hemifrån. Ungarna kommer inte att uppskatta att jag tog “deras” platta men de får klara sig utan den i några dagar.
När jag lyssnade på den spellista med musik som jag lagt ut på bloggen så upptäckte jag att en av låtarna, “Om du vill gå med mig” av Staffan Hellstrand var blockerad (gick dock att lyssna på genom datorn i morse). Det beror förmodligen på att jag olovligen la upp den på 
Youtube i söndags. Jag har aldrig lagt ut musik på det här sättet tidigare men jag ville verkligen ha med låten på min spellista och jag hittade den inte på nätet. Eftersom jag egentligen tycker det är fel att lägga ut andras musik så tänker jag ta bort låten när jag byter spellista.
Jag kan väl inte blogga idag utan att beröra att jag fyller 46. Förutom att grattas av familjen (med fina foton i en snygg ram) så har jag nåtts av födelsedagshälsningar via sms och Facebook. Här på avdelningen verkar de inte ha kopplat ihop mitt personnummer med att jag fyller år (de hanterar ju personnumret vid inskrivningen). De har inte heller “bandat” mig, dvs satt på mitt patientarmband. Jag tänkte se om jag kan klara hela vistelsen här utan det.
