När jag i morse åkte och hämtade hem vattenbaljan och en dunk från betet som fåren gick på förut så skrämde jag upp en ormvråk som svepte ner från ett träd precis framför bilen. Jag hann inte fota men inspirerad av händelsen så körde jag en runda på småvägar hemmavid och spanade efter rovfågel. Jag såg många på håll men det var bara en glada (som trakasserades av en kaja) och en ormvråk som jag kom nära. Av bara farten så fotade jag några kajor också, de hade ingen respekt för bilen så jag kom nära dem 
När jag kom hem från fågelspaningen så dök grävaren från igår upp. Han skulle lyfta tillbaka stenarna som han plockat ut. 
Till att börja med så stod jag bredvid och fotade men efter en stund blev jag delaktig i pusslandet att få stenarna på plats. Vi blev faktiskt så osäkra på hur stenarna legat att vi gick in och tittade på bilderna jag tagit i går för att dokumentera utgångsläget. Ibland är det bra att vara flitig med kameran. Även fast vi var på det klara med hur stenarna skulle ligga så var det inte helt lätt att få dit dem men det gick till slut.
Det var kallt ute i morse, termometern visade på 2,4 grader och fläckvis såg det ut som om det varit frost i gräset. 
När solen väl kom upp så värmde den dock gott. Jag kände att det fina höstvädret tarvade tweed och manchester, så då fick bli så. Ni får två bilder på mig i tweed och manchester eftersom jag kastade äpplet lite för högt på den bild som jag tycker blev bäst.
