Det finska svårmodet

Flera personer har under det senaste året sagt åt mig att jag borde läsa ”Kollektivt självmord” av Arto Paasilinna. Jag har varit lite ”motvalls” och inte riktigt velat men så hittade jag boken för 1 krona på Kupan i Falkenbergs och nu har jag till slut kommit till skott med att börja läsa den.

Jag har bara hunnit ett tiotal sidor in i boken men jag är redan övertygad om att jag kommer gilla den. Inledningen är magnifik:

”Finnarnas mäktigaste fiende är svårmodet, dysterheten, den bottenlösa apatin. Tungsinnet hänger ständigt över det arma folket och har under årtusendenas lopp lagt alla finnar under sig så att folksjälen har blivit melankolisk och allvarstyngd. Bedrövelsens grepp är så stadigt att många finnar ser döden som enda räddningen. Svartsynen är en betydligt besvärligare fiende än ryssen.”

Även om jag inte hade haft mina rötter i Finland så hade jag tyckt att det var fantastiskt träffsäkra och komiska rader, med hög igenkänningsfaktor. I den mån jag inte betraktar mig som svensk så ser jag mig dock inte som finne utan som finlandssvensk (utan dialekten) men texten känns ändå som en beskrivning av mig.

En liten parentes: Två frågor till Björn Söder angående Finland – Hör finlandssvenskarna till den svenska nationen? Om vi gör det, bör de delarna av Finland införlivas i Sverige (kanske med hjälp av järnrör)?

Jag har varit orolig under eftermiddagen idag. Jag tror att det har sin upprinnelse i att internetuppkopplingen inte fungerade i förmiddags. Jag stressar upp mig när internet ligger nere. Jag känner mig avskuren ifrån min musik, bloggen, och övriga världen (i den ordningen). Det är också frustrerande att jag inte kan göra nåt åt det. Det känns som om det enda jag kan göra är att prova att koppla upp mig med jämna mellanrum och efter ett tag känns det lite som att stå och toktrycka på knappen vid ett övergångsställe för att det ska bli grön gubbe.

I dag så fungerade plötsligt nätet igen efter att jag och femåringen varit ut och kört in ved. Det var skönt att det fungerande men det är frustrerande att jag inte kan lita på att internet fungerar. Varje gång jag ska blogga så känner jag en liten oro för att det inte ska gå att komma ut på nätet.

Sonen och jag hade med oss Stout ut idag men han tyckte att det var kallt och ville rätt snart in igen. Jag försökte fotografera honom (tänkte att han skulle utgöra en fin kontrast till snön). Det blev visserligen kontrast men det går inte att urskilja några drag eller detaljer på katten, det är bara ”svart på svart”.

Det är smockfullt med småfåglar vid fågelbordet nu. Mest är det pilfink, gråsparv, talgoxe men vi har också haft besök av hackspett, domherre och nu senast nötskrika.

Medan jag och hustrun tittade på ”Stjärnorna på slottet” i går kväll så försökte jag kopiera mina kontakter i den gamla mobilen till SIM-kortet så att jag enkelt skulle kunna flytta dem till den nya mobilen. Det gick bara inte! Jag letade och letade i telefonen efter den funktionen men jag hittade den inte. I dag skulle min fru försöka göra det åt mig men jag blev så frustrerad när hon knappade runt på telefonen att jag tog mobilen ifrån henne och på nåt sätt så lyckades jag nu hitta direkt till stället i mobilen där man kopierar telefonkontakterna till SIM-kortet. Fascinerande. Nu är både SIM-kort och kontakter flyttade till den nya telefonen, så nu är det den som gäller framöver.

Följ och gilla: