Det går utför med knäna
Ekorren som jag i tisdags såg försvinna in i ett hål i stallväggen har dykt upp igen, under fågelbordet.
Jag kan ju inte vara helt säker på att det är samma ekorre men jag tror inte att vi har flera ekorrar på gården. Jag har i varje fall aldrig sett mer än en åt gången. Som synes så samsades ekorren med en fasan om maten småfåglarna spridit omkring sig. Kurre tyckte dock inte att det räckte med bara frön för en stund senare såg jag honom hängandes upp och ner på hållaren till talgbollarna. 
Ekorren måste ha fått smak för talgbollar för i morse ägnade han en god stund åt att käka på dem. Han var också nere på marken en sväng och åt frön och nötter. Med renare fönster och ett bättre objektiv på kameran så hade jag kunnat knäppa riktigt bra ekorrbilder, nu blev det de här istället.
Den senaste veckan har bjudit på riktigt trist novemberväder men gårdagen var ett undantag, sol 
(lite disigt) och nästan ingen vind. Jag passade på att njuta av vädret genom att springa min milrunda ner genom Getinge. Löpningen gick bra, inga känningar i varken vader eller lår.
När jag kom hem från springandet hade jag fått årets resultat från den artrosstudie jag är med i. Den 
undersöker olika aspekter på artros i knäna och varje år röntgar jag därför knäna och lämnar lite blod för analys. Vartannat år är det sen lite fystester också. I år var det bara röntgen och blodprov som gällde och mina blodvärden var bra men jag har artros i båda knäna. När studien startade för några år sen så hade jag artrossmärtor i knäna men det syntes inget på röntgen, förra året så kunde de konstatera artros i vänster knä och i år så finns den i båda knäna. Det går utför med knäna. Smärtmässigt så har dock artrosen inte varit så bra som den är nu sen studien började för tre år sen. Det beror förmodligen på hundpromenader och återupptagen löpning.
