In i dimman
Andra dan med ljusterapi är avklarad. Dagen började inte alls bra men den blev bättre. Jag mådde dåligt när jag vaknade i morse, orolig, illamående och med ont i halsen (förkylningen är på väg tillbaka). Oron och illamåendet triggade varandra medan jag gjorde mig i ordning för att åka in till ljusterapin. Väl där så funderade jag på att inte gå in alls utan vända och åka hem igen istället. Jag bet ihop, gick och satte mig och plockade fram dvdspelaren. Efter en stund så fick jag en kopp kaffe och åt min medhavda frukost. Då släppte illamåendet och oron. Jag hann se klart ”Mash” och hela ”Alla säger I love you” innan klockan var nio.
På väg hem från Halmstad så var jag tvungen att stanna och ta några kort på den vackra men dimmiga morgonen, vilken skillnad mot ösregnet igår. Det är Vapnö som inte syns i dimman och kyrkan i motluset är Vapnö kyrka. När jag kom närmare Rävinge så tjocknade dimman på rejält och sikten blev minimal.
Internet har krånglat under dagen, som det har gjort de senaste dagarna. Jag har ringt och felanmält det men de som tar emot anmälan låter rätt uppgivna och muttrar bara nåt om kopparledningar som strular och att det kan ta tid att hitta felet. Det känns som om deras strategi är att bara avvakta och hoppas att det löser sig av sig själv (vilket det verkar göra förvånansvärt ofta).
Mobilt internet känns mer och mer lockande. Det är visserligen tal om att man ska dra hit fiber men det kommer förmodligen dröja flera år innan det blir verklighet. Att ha ett internet som man inte kan lita på i ytterligare några år känns inte lockande. Det är ju inte som att vår användning av nätet kommer att minska framöver.
Det jag saknar mest när internet ligger nere är musiken. Här hemma lyssnar vi jättemycket på musik via datorn (enda stället CD-skivorna spelas nu för tiden är i bilen) och för mig har musik blivit en minst lika viktig ångestdämpare som Theralen eller Oxascand. Min fru använder Spotify men jag håller envist fast vid Youtube, kanske mest för att det går att länka dit från bloggen.