Dosstrul
För två veckor sen så slaktade vi två tackor här hemma och i går så skickade jag skinnet till garveriet. Vi gjorde inget
med köttet utan skickade hela kropparna på destruktion. Skinnen ville vi ta vara på så jag saltade dem och lät dem ligga tills det var dags för vidare transport till Tranås skinnberedning.
Det var inte helt okomplicerat att få iväg skinnen men efter en hel del strul så lyckades jag i varje fall. När jag vägde skinnen för att veta vilken kategori av paket de skulle skickas med så insåg jag att de vägde för mycket för ett vanligt paket hos Postnord. Det gick visserligen att skicka ett så tungt paket med Postnord men då var jag tvungen att bli avtalskund hos dem och det iddes jag inte. Jag kollade vad Schenker hade för alternativ men de var dyra och dessutom hade jag behövt köra in och lämna 
paketet i Halmstad. DHL brydde jag mig inte ens om att kolla eftersom deras hemsida verkligen suger, helt hopplös att hitta information på. Jag beslöt därför att skicka skinnen i varsitt paket med Postnord och gick in på deras hemsida för att beställa transporten och skriva ut transporthandlingarna. När jag skulle betala så gick det inte och efter ett par försök så insåg jag att det berodde på att det inte fanns pengar på kontot som är kopplat till mitt kort. Jag loggade därför in på vår bank för att flytta över lite pengar men det visade sig svårare än jag trott. För att genomföra 
överflyttningen så behövde jag använda min koddosa som jag fått från banken men dosan var helt död. Jag letade efter ett batteri utan att hitta nåt men då kom jag på att jag kunde låna batteriet i hustruns dosa. Sagt och gjort, jag plockade ut det batteriet (efter att först ha letat rätt på en tillräckligt liten stjärnmejsel för att kunna öppna koddosan) och flyttade över batteriet. Det hjälpte inte! Min dosa ville fortfarande inte samarbeta men jag misstänkte att batteriet i hustruns koddosa också kunde vara dåligt så jag gav mig på nytt ut på jakt efter ett batteri. När jag till slut hittade ett, i samma låda som vi har koddosorna i, så gick resten galant. Jag tryckte in de nödvändiga koderna och kunde sedan flytta över pengar till betalning för skinnfrakten. Efter det så var det bara att stoppa ner skinnen i varsin kartong, tejpa och köra ner till kiosken i Getinge och lämna paketen.
I eftermiddags så åkte jag till Öströö och hämtade hem vårt lammkött. Lådorna, eller rättare sagt innehållet, vägde mindre än jag trodde de skulle göra. Det var små lamm och så har styckarna nog putsat köttet betydligt mer än vad vi brukar göra. Vi har lyckats sälja en del av köttet men det ser ändå ut att bli en hel del som ska ner i vår frys
Jag har börjat ha Betty lös när vi promenera, hon springer inte fritt hela tiden men när vi på våra 
marker så slipper hon vara kopplad och för det mesta har det gått bra. Det som inte gått bra är att hon ibland blir för uppspelt och börjar busa med mig när jag ska koppla henne igen. Hon låter mig nästan ta henne för att sen kasta sig åt sidan och springa ett par cirklar för att sen komma fram till mig och göra om samma sak. Det är inte så bra, och mycket frustrerande, att hon gör på det viset så vi får försöka träna bort det. Det är visserligen kul att se henne glad och sprallig men jag behöver ju kunna koppla henne när det behövs.
Inför att vi skaffade hund så sa hustrun till mig att Betty var en sån hund som håller stenkoll på den hon tyr sig mest till. Eftersom jag är den som ser mest av henne så är jag nog den personen i vårt hushåll och det stämmer verkligen att hon håller koll på mig. Går jag runt i huset så hänger hon på 
och när jag varit ute ensam så ligger hon på mattan vid dörren och väntar på mig. Enda gången hon inte är med mig är när jag är i gamla köket, jag vet inte varför men av nån anledning verkar hon inte riktigt trivas där.
Till sist ett foto på nån sorts gul svamp jag såg i skogen när jag var ute med Betty.
