Eldat ris
Efter några dagar med grått och trist väder så bjöd vädergudarna idag på en kall, klar och vacker dag. Hustrun och jag passade därför på att köra en sväng med Tora. Det var nog två veckor sen sist för hon har 
haft en tappsko så vi har inte kunnat motionera henne men hovslagaren var här i tisdags och slog på skon. Eftersom det var minusgrader så broddade vi Tora men vägarna var torra och fina så det hade inte behövts. Den lågt stående solen var ett betydligt 
större problem än eventuell is – stundtals var solen så bländande att jag tänkte på Lena Nymans monolog ”Stadslollan” (från ”Glaset i örat” av Hasse och Tage) – ”rätt var det är så lyser det till en jävla jättelampa rätt i fejset på ´en va. Jag var nära att mula på direkten”
Hustrun, som är den i familjen som får nåt gjort här hemma, drog på sig röjsågen och kapade 
slånbärsbuskar i eftermiddags. Hon fick lite hjälp av mig och ungarna – vi eldade riset hon röjt undan.
Jag har gått med min tejpade fot ett par dagar nu och till min förvåning så hjälper tejpningen faktiskt 
lite. Jag har aldrig varit tejpad förut och trodde inte att det skulle stabilisera foten så mycket som det faktiskt gör. Största vinsten med tejpningen är att det nu inte gör ont i foten när jag drabbas av benryckningar och spasmer när jag ska sova. Innan var de riktigt smärtsamma men nu känner jag inte av foten när det sprätter i benen.
Det är mycket vinter kvar men vårblommorna har börjat visa sig ovan jord, har hittat några påskliljor 
som är på gång. Snödroppar och krokus brukar ju ge sig till känna innan påskliljorna men jag har inte hittat några trots att jag letat.
