Kostymdag

I morgon är det torsdag. Det innebär kostym för min del. Torsdagar är lite speciella för mig. På förmiddagen är jag på praktik på Socialförvaltningen. Jag pysslar lite med statistik och andra administrativa uppgifter. Det kan låta trist men hittills har det varit jättekul. Jag har fått ett eget skrivbord, en egen dator och en egen e-postadress. Det är stort! Det var länge sen jag kände att jag hade någonstans att gå. Det är ju inget arbete men på torsdagmornarna känns det ändå lite som att gå till jobbet – på ett positivt sätt. De är också väldigt snälla mot mig, väldigt omtänksamma och måna om att saker och ting sker på mina villkor.

På torsdageftermiddagarna träffar jag min terapeut. Hon är kanon! Att prata med henne är nästan alltid jobbigt och det brukar bli en del tårar och snoriga näsdukar men det känns alltid bra efteråt. Det känns som om terapin gör att jag mår bättre, det går framåt, kanske inte jättefort eller helt utan bakslag men ändå – det går framåt!

Vad har då kostymen med det här att göra? När jag gör nåt viktigt, som att träffa min terapeut, vill jag visa att det här är viktigt för mig, att jag tar det på allvar. För mig är ett sätt att visa det, att ha kostym. För mig är kostym (ännu….) inte ett vardagsplagg, utan något som tas fram vid viktiga och högtidliga tillfällen. Därav kostymen. En bonus är att användandet av kostym legitimerar att jag ibland köper en ny begagnad kostym på Myrorna eller Röda Korset. När jag hittar nåt riktigt fint, riktigt billigt. Det händer oftare än man tror. Därför ser min klädkammare ut som den gör.