Könsroller

Min fru står inte bara för skönheten i vårt förhållande, hon står även för det mesta av det praktiska handlaget. När det gäller att fixa saker här hemma är det hon som ordnar både planering och utförande. Min roll är mest att riva ner och röja väg för det som ska byggas upp. Sen i våras håller vi på att dra in nytt vatten i stallet och sen jag bilade upp betonggolvet har mitt bidrag till arbetet begränsats till att hålla fast saker som min fru spikar fast.

I dag var jag förbi Getinge snickeri och köpte lister som ska sättas upp i stallet. Killen som plockade fram listerna åt mig undrade om han skulle kapa upp dem i några särskilda längder (kapas måste de för att rymmas i bilen). Jag visste inget om hur långa de skulle vara, det tillhörde min frus ansvarsområde. Även om jag anser mig vara liberal och jämställd så tyckte jag att det var lite genant att erkänna att det var min fru som skötte snickrandet hemma och att jag inte hade någon koll på hur långa listerna skulle vara. Jag upplever att killar, per automatik, förväntas vara intresserade och kunniga när det gäller praktiska saker. Jag är ingendera. Ibland uppstår situationer som den på Snickeriet även när min fru är med. Det sker när säljare på byggvaruhandlar o.dyl. vänder sig till mig och inte till min fru när de diskuterar nåt med oss (de brukar dock relativt snabbt inse att jag har noll koll).

Visst är det härligt med en sport som kan sluta 3-22 mot 1-28 och där det resultatet dessutom innebär att det blev oavgjort. Gårdagens ”All-Ireland”-final i hurling mellan Tipperary och Kilkenny slutade med de siffrorna (klippet är kommenterat på iriska, missa inte det!). Omspel är planerat till den 27 september.

Äldsta pojken var på sin första blockflöjtslektion idag. De har nåt som de kallar ”Blåsmix” på Kulturskolan och det innebär att han ska spela blockflöjt (vi har köpt en skittuff neongrön flöjt åt honom) men även få testa på andra blåsinstrument. Jag vet att jag försökte börja spela blockflöjt någon gång i lågstadiet men om jag inte minns fel så gav jag upp efter bara ett par lektioner. På min tid fanns det inga neonfärgade flöjter (inte för att jag tror att det hade gjort någon skillnad i mitt fall).

Jag avslutar dagens inlägg med en övning i att allting inte alltid måste vara perfekt. Jag bad min fru ta kort på mig i eftermiddags eftersom jag var väldigt nöjd med dagens utstyrsel. Tyvärr uppmärksammade varken min fru eller jag att ena kavajfickan var krängd ut och in. Det förtar lite av det stilfulla i kombinationen tweed och boots. Jag väljer att lägga ut bilden ändå bara för att träna på att allt inte måste vara perfekt hela tiden, det kan vara bra ändå. Bortsett från fickan så tycker jag ju att fotot är helt ok.