En födelsedagspresent från Röda Armén

20160427

Min förkylning har kommit tillbaka så jag har tagit det väldigt lugnt idag. Nåt jag gjort är att utifrån mina gamla dagböcker och Interrailkort rita in den tre månaders tågluff jag gjorde 1989 på två kartor. Det var himla kul att göra det, jag insåg ganska snart att jag i minnet blandat ihop platser och tider men nu tror jag att jag fått ordning på det. Större delen av resandet skedde med tåg men på Irland blev det en del ”tumme” och buss också.De minnen som är starkast från resan är två jobbiga sådana, dels när jag slarvade bort hela reskassan i Porto (fick tillbaka den efter några dagar) och när vi åkte non-stop från Granada i södra Spanien till Avignon i Frankrike eftersom jag var sjuk och om jag skulle behöva sjukhusvård ville jag hellre ha det i Frankrike än i Spanien. Fördomar, inte erfarenhet, gjorde att jag inte litade på den spanska sjukvården. Nu var det inte blindtarmsinflammation som jag befarade utan ”bara” en rejäl magsjuka som jag fick antibiotika mot när jag väl kontaktade en läkare.De bästa positiva minnena från resan är min cykeltur längs ”Ring of Kerry” på Irland, vistelsen i Laxe i Galicien, Spanien och hela Portugal.

Hustrun har åkt till Tyskland med jobbet idag så jag ska vara ensam med pojkarna tills på fredag. Det ska nog gå bra, jag tänkte muta dem med lite skräpmat och nån film. I morgon ställer en kompis upp som barnvakt så att jag kan gå och lyssna på Kinky Friedman. Det ska bli spännande att lyssna på honom, jag är nyfiken både på hans show och på vilka andra som kommer dit. Spontant så skulle jag säga att Halmstad inte är nån typisk Kinky Friedman-stad men han kanske har hängivna fanns här. Vi får se.

Idag har jag fått veta lite mer om morfars deltagande i Finska vinterkriget. Min morbror hjälpte mig att tolka texten i morfars militärpass så nu vet jag att morfar sårades den 20:e februari 1940 vid Pienpero, som ligger i närheten av Viborg i Ryssland. Idag insåg jag också att han faktiskt sårades samma dag som han fyllde 29.När jag googlade morfars regemente så hittade jag en text som rörde hans bataljon III/IR61 och striderna kring den 20:e februari. Texten handlar egentligen om en i bataljonen som stupade sex dagar efter att morfar sårats.

”Efter att ha studerat hur IR 9 och IR 61 rörde sig på näset mellan Ladoga och Finska viken kom jag först fram till att vi kan utesluta Taipale som ort där han skulle ha stupat. Taipale ligger riktigt nära Ladoga och där fanns vid den här tiden varken III/IR 61 eller IR 9. IR 61 första och andra bataljon hade visserligen tidigare funnits i de trakterna men sedan för flyttats västerut. IR 61 tredje bataljon fanns i Summatrakten i mitten av februari då Ryssarna satte in storanfallet mot Mannerheimlinjen. De ryska pansarfordonen rullade över de finska försvarslinjerna utan större motstånd, pansarbrytande vapen saknades. Infanteriet som kom efter lyckades försvararna i regel slå tillbaka bara för att finna att de hade pansarfordonen bakom sig som besköt dem i ryggen. De 11 och 12 februari uppges 32 Korshomsbor, de flesta tillhörande IR 9, ha stupat ( nuv. Korsholm). Ett stort antal Larsmobor fick sätta livet till, de flesta i samma korsu.

Situationen var kaotisk och de finska tvingades dra sin närmare Viborg. III/IR 61 var underställd (utlånad till) IR 62 och kom vid tillbakadragandet till trakten norr om Kämärä station där orten Pienpero ligger. III/IR61 drog sig först tillbaka till Postilampiåsen och senare till Mustalmpiåsen (21.2.) något söder om Pienpero. Där fick de ta emot de framträngande ryssarna med ett stort antal pansarfordon som de finska inte hade vapen mot. Något enstaka pansarfordon lyckades man oskadliggöra med hjälp av buntladdnigar och brännflaskor.”

Texten innehöll även två kartskisser över stridsområdet utanför Viborg.