En överempatisk misantrop?
Hustrun och ungarna är på en släktträff så jag är ensam hemma i helgen. Det har varit väldigt skönt och
bara kunna rå mig själv, jag har inte gjort så mycket, klippt gräset, tränat/promenerat lite och hunnit med en loppisrunda.
Loppisbesöken har innefattat Maggans loppis utanför Slättåkra, Prylmagasinet i Oskarström, Loppis o kuriosa i Johansfors och Hem och antik i Fröslida. Det blev inga jättefynd men väl några småsaker. 
Vad tändaren och tändstickorna ska användas till är givet men jag har faktiskt tänkt att även involvera stengodskruset i min piprökning, som kärl att förvara tobak i. Utöver grejorna på bilden till vänster så köpte jag även två linneservetter med tillhörande servettringar. Orsaken till det köpet var inte att jag tyckte vi behövde fler servetter eller servettringar hemma utan att jag gillade den blå färgen på tyget och tänker använda den ena servetten som bröstnäsduk.
Jag har promenerat (i raskare tempo än brukligt) en sväng fredag, lördag och idag. När jag gick i går 
så lyssnade jag på en intervju med modedesignern Carin Rodebjer och hon berättade att hennes man ibland beskrev henne som en ”överempatisk misantrop”. Jag tyckte det var en välfunnen formulering som nog stämmer ganska bra för mig också.
Under promenaderna så har jag noterat att hösten börjar göra sig allt mer synlig, svalorna samlas och 
björnbären börjar mogna. Med bra väder så kan september och oktober vara bra månader men
jag måste erkänna att tanken på november, december och januari skrämmer mig lite. Jag känner mig inte redo att möta mörkret, blåsten och rusket.
Jag har även klippt mig i helgen. Eftersom min hårklippningsapparat ligger i en resväska i Oslo eller Köpenhamn så fick det ske medelst rakhyvel. Håret var egentligen lite
långt för att rakas bort men efter en del skrapande av huvudsvålen (förvånansvärt få skärsår) så fick jag bort håret.
