En pinne i halsen
De senaste två veckorna har jag sprungit sju pass och när jag tittar i träningsdagboken så ser jag att 
jag noterat ”förkylningskänning” efter fyra av dem. Jag tycker egentligen inte att man ska träna med förkylningssymptom men jag har gjort det ändå eftersom jag bedömt att mina symptom kom sig av för lite sömn. I måndags kände jag mig dock mer förkyld än jag brukar så jag började tro att det var en riktig förkylning. Det verkade inte heller helt otroligt eftersom ena sonen var förkyld i förra veckan (han testade negativt för covid-19). Jag la mig tidigt i måndags men kände mig ändå hängig i går morse så under 
förmiddags åkte jag in till Halmstad och tog ett covid-prov. Det var mitt första och förhoppningsvis sista för jag tyckte inte alls om att topsa mig själv i halsen. När jag kom hem från provtagningen var jag mycket trött så efter att ha stoppat i mig lite lunch la jag mig och sov på soffan. Efter knappt två timmars sömn så vaknade jag som en ny människa – inga förkylningskänningar alls! Så det var bara sömnbrist den här gången också. Idag fick jag sen också provsvaret som visade att jag inte har covid-19.
Jag tror att den pågående renoveringen ligger bakom de senaste veckornas sömnskuld, dels genom att snickaren är här vid 7 så jag går upp lite tidigare än vanligt och dels för att den allmänna 
renoveringsstressen gör att mitt sömnbehov ökat. Själva renoveringen rullar dock på, ostressad, nu är alla fasadbrädor på plats.
