En Riley
Vi hade en fantastisk morgon idag, den började disigt men solen brände snabbt bort diset och lämnade kvar hög klar luft. Jag har knäppt flitigt med kameran på förmiddagen. Allt klickbart.
Jag är inte lika förtjust i valresultatet som i vädret. Alla röster är ju inte räknade än men jag skulle bli 
mycket förvånad om det bruna laget inte vinner. För mig framstår ännu en svängning som lika osannolik som att Liberalerna plötsligt skulle börja tycka att sängkamraterna luktar illa och gillar marschmusik och stöveltramp lite för mycket.
Det som förvånar mig mest är att så många faktiskt röstat på Moderaterna och Kristdemokraterna.
Det är ju Jimmie som står för både innehåll och driv i det laget, de andra hänger ju bara med. Varför köra med mellanhänder när man kan stötta originalet direkt. Det som förvånar mig näst mest med det här valet är hur klimatfrågan kunde bli en icke-fråga där alla partier (inklusive Miljöpartiet) säger ”rösta på oss så löser vi klimatproblemen utan att det påverkar er levnadsstandard”. Vi kommer aldrig komma till rätta med klimatproblemen utan att det svider. Min generation, och mina föräldrars, är nog de två generationer (i den rika delen av världen) som haft det bekvämaste liven. Efter oss kommer det bli sämre. Med tanke på att jag har barn så är det inte en kul tanke att tänka men jag är övertygad om att det blir så.
Även fast det bruna laget vinner så är det med väldigt liten marginal och med tanke på att SD får så många mandat som de får finns möjligheter att balansen i riksdagen ändras under valperiodens gång. SD har ju gjort det till sitt varumärke att ha knäppgökar på valbara platser på sina listor. Min gissning är att det inte dröjer länge innan vi får en politisk vilde på en SD-plats, precis som Kakabaveh var för Vänsterpartiet under den förra mandatperioden. SD har ju redan dragit igång knäppgökeriet i och med att en av deras profiler 
heilade under en segerintervju. Nu lär hon klara sig eftersom hon står partitoppen nära och partiets propagandamaskineri har gått ut och tonat ner det inträffade – de menar att media gör en höna av en fjäder, och dessutom var hon ju på lyset…..
I lördagens inlägg så glömde jag att ta med ett foto. När vi åkte hem från 6-dagarsloppet så mötte vi en väldigt flådig bil.
Jag trodde att det var en Rolls men när jag googlade registreringsnumret så visade det sig vara en Riley från 1952. Jag hade aldrig hört talas om det bilmärket tidigare. En googling sa mig att företaget startade som cykeltillverkare 1890 (som Bonnick Cycle Company) men de bytte namn till The Riley Cycle Company 1896. De övergick sen till att tillverka delar till bilindustrin för att därefter börja tillverka egna bilar. Tillverkningen upphörde 1969.
Apropå ultraloppet så har det gett mig en knuff att ta tag i träningen igen. Jag cyklade och slog på säck i helgen och idag sprang jag en sväng. Jag är fortfarande fruktansvärt seg men jag behöver komma igång med löpningen nu. Vet inte om segheten beror på medicinerna eller om jag har en infektion i kroppen. Tungt går det i varje fall.
Igår eftermiddag gjorde jag nåt som jag skjutit upp länge – jag bytte keramik i vedpannan. En del av keramiken gick sönder i våras men 
det var inte värre än att det gick att fortsätta att elda så vi körde på säsongen ut. Nu börjar det bli dags att börja använda pannan igen så den ny keramiken måste på plats (den har legat i pannrummet i två månader). Tidigare gånger jag bytt keramik så har jag fått hjälp av grannar/bekanta eftersom jag inte känt mig kompetent att göra 
det själv. Den här gången tog jag inte in hjälp utifrån utan jag och 13-åringen gjorde det. Jag svor lite under resans gång (inte på sonen) men till slut var keramiken bytt. Nu ska jag bara sätta tillbaka några plåtar och toppfylla 
pannan och ackumulatortankarna och så kan vi börja elda sen. Inför bytet så försökte jag plåstra om min ögonbrynspiercing så gott det gick – ville inte ha sot i såret.
