I går var jag inne i städskåpet och letade efter nåt, jag hittade inte det jag sökte men jag fick syn på 
en blå plastskål som väckte gamla minnen till liv. Skålen har hängt med ända sen 70-talet och när jag var liten åt jag vad vi i mitt hem kallade Hobbel bobbel ur den. Det var en hopvispad röra av råa ägg, socker och lite O´boy-pulver (som en slags alkoholfri äggtoddy). Jag minns det som fantastiskt gott, är dock osäker på om det är lika smaskens idag.
För att få reda på om ”Hobbel bobbel” enbart var en Asplundsk benämning på äggtoddy eller om namnet var mer spritt så googlade jag det. Jag fick flera träffar, bland annat en på Wikipedia där det stod att namnet kommer från de svenskspråkiga delarna av Finland så mamma och pappa har säkert vuxit upp med begreppet, och röran.
I mitt förra blogginlägg skrev jag att min mormor var en vallonättad dalkulla och det kan kanske tyckas stå i konflikt med att mina föräldrar är finlandssvenska. Mammas släkt kommer dock lite varstans ifrån. Mormor var som sagt från Dalarna medan morfar föddes i Köpenhamn av finskdanska föräldrar (senare flyttade de till Sverige – enligt familjens muntliga tradition eftersom de var grovt skuldsatta) och min mamma växte slutligen upp i den finlandssvenska bruksorten Dalsbruk i Åbolands skärgård. Pappas släkt har så vitt jag vet inte varit lika mobil utan hållit sig till landsbygden utanför Dalsbruk i flera generationer.
När jag och hustrun körde med Tora igår så såg vi årets första svala. ”Våra” svalor, d.v.s. de som håller till på logen och i fårhuset brukar vara lite sena av sig och dyka upp först nån vecka efter att den första svalan siktats i socknen. Jag fick tyvärr ett litet psykbryt vid läggdags i går på grund av svalskådningen. När jag såg 
svalan så tänkte jag att jag måste öppna dörren till fårhuset så att svalorna som brukar häcka där kan flyga in när de dyker upp och under gårdagskvällens tandborstning så slog det mig att jag glömt bort det. Det var egentligen ingen ko på isen eftersom jag inte tror att just de svalorna anländer förrän tidigast till nästa helg men jag blev ändå jättestressad och orolig att jag skulle glömma bort att öppna in till fårhuset eller att svalorna redan var här – trots att jag inte sett några hemmavid. Det var faktiskt så illa att jag inte kunde somna utan gick upp för lite nervlugnande nattamat efter att ha legat och brottats med mina tvångstankar ett tag.
Apropå körningen med Tora igår så var hon väldigt pigg när vi skulle till att galoppera. Hon var ”lätt” i bakhovarna och bockade flera gånger. Det är svårt att fånga en bockning på bild när man sitter precis bakom hästen men jag tror att bilderna nedan visar lite av hennes bocksprång. Jämför selens läge i förhållande till skacklarnas – på den vänstra bilden går hon som hon ska medan hon i den högra bockar. Jag håller kameran i samma läge så skillnaden beror inte på att vinkeln skulle vara annorlunda.
