En Skövde-attack!
För nästan tio år sen fick jag ett gigantiskt psykbryt när jag var på väg med tåg till min syster i Uppsala. Jag var stressad för resan redan när jag åkte hemifrån och i samband med tågbytet i Göteborg började jag må dåligt på riktigt. Jag klev trots det på tåget norrut men 
ganska snart blev paniken och ångesten mig övermäktiga så i Skövde klev jag av tåget och åkte hem igen. Det blev början till en av de jobbigaste perioderna i mitt liv för efter Skövderesan reagerade jag med kraftigt illamående varje gång jag blev lite stressad eller orolig. Efter knappt ett halvår fick jag bukt med problemet (främst genom medicinjusteringar) men illamåendet kan fortfarande komma tillbaka i vissa situationer. Min livlina är då att ta de lugnande 
medicinerna alimemazin och oxascand ihop.
Igår kväll fick jag en riktigt kraftig Skövde-attack! Den var ett resultat av många saker – jag hade varit på språng under dagen (läkarbesök, veterinärbesök och skjutsat ungarna i flera vändor), jag hade ont i revbenen och som lök på laxen lagade jag kvällsmat under tidspress. Jag var i riktigt dålig form, illamående, ont i revbenen och trött så jag la mig redan vid 20.30 efter att ha tagit alimemazin och oxascand samt ätit glass (socker hjälper mot illamåendet). Jag mådde dock så dåligt att jag inte kunde somna och efter en timme gick jag upp och tog en ny dos medicin även fast det egentligen var för tidigt. Jag åt också en rostad macka med mycket marmelad på. Efter det somnade jag äntligen. Jag vaknade till ett par gånger under natten när jag rörde mig och det högg till i sidan men jag kunde alltid somna om efteråt.
I morse blev det sovmorgon för mig, gick upp 8.30 mot planerade 07.00, så jag gick direkt från sängen till hundarnas morgonpromenad. Sigge var som vanligt glad åt att leka på frusna vattenpölar. På ett ställe lyckades han bryta loss en stor isbit som han bar med sig en stund.
Jag har börjat se en irländsk film på YouTube, ”Pursuit”, som är en omarbetning av en gammal irländsk saga från 900-talet, ”Jakten på Diarmuid och Gráinne”, till en gangsterthriller. I sagan får Diarmuid och Gráinne flera barn varav ett döps till Oscar. Jag hade ingen aning om att Oscar var ett irländskt namn(eller att det var Napoleon som gjorde det populärt i Sverige) men enligt Wikipedia så är det faktiskt så. Kan man döpa om sina barn?
