Igår sprang jag 20 kilometer med iläggssulan som jag fick justerad i tisdags i skon. 
Det kändes väldigt bra fram till den 15:e kilometern men där började jag få besvär och den sista biten gjorde det riktigt ont. Jag tror, och hoppas, att smärtan kom sig av att foten var ovan vid den nya sulan och att det så småningom kommer kännas bra hela passet. De smärtfria kilometrarna var i varje fall härliga att springa och det gick hyfsat fort fast jag inte låg på. Jag har ju tidigare nämnt att jag springer fortare nu än jag gjorde i höstas och under gårdagspasset försökte jag analysera vad det beror på. Jag landade i att det kommer sig av att jag har ett lite högre knälyft nu än tidigare. Jag har fortfarande ett ganska släpande steg men jag skrapar inte fötterna i 
backen på samma sätt som jag gjort tidigare och jag tror det kommer sig av att cyklingen gjort mig starkare, jag orkar helt enkelt lyfta knät lite högre när jag springer nu.
Idag kom årets vedleverans så nu är det bara att sätta igång och lava. Jag har inte lyckats ta mig ut i skogen och såga upp de vindfällda träden som ligger där och nu tänker jag vänta med det tills veden är undanplockad. Vi köpte bara ett lass i år (22 m³ ) eftersom vi fortfarande har en del kvar i vedtraven och
det ligger träd i skogen och väntar på att sågas upp.
En anledning till att jag inte kommit ut i skogen och sågat träd är att jag prioriterat träningen så hårt de sista månaderna. Den har blivit oerhört viktig för mig eftersom den får mig att må både kroppsligt och psykiskt bra. Rent fysiologiskt är skogsarbete också bra träning men det ger inte samma mentala rening och efterföljande endorfinkick som ett träningspass. Jag har haft en hel del ångest på dagarna den sista tiden, med mycket fysiska symptom, och eftersom jag slutat med min vid-behovsmedicin Alimemazin och/eller Oxascand så är träning det bästa jag har att ta till i de lägena. Att jag slutat med vid-behovsmedicinen beror på att Oxascand är lik de sömntabletter (Zolpidem) jag slutade med i höstas och jag vill inte riskera att förlänga utsättningssymptomen/abstinens från dem och Alimemazin gör mig numera (efter att jag slutade med Zolpidem) oerhört trött, jag kan vara utslagen i mer än ett dygn efter att ha tagit det.
Apropå trötthet så var Hia trött i förmiddags. Han låg helt utslagen i vårsolen, när jag kom nära honom så lyfte han på huvudet men han låg ändå kvar.
