Jag fick hjärtat i halsgropen när jag gav hästarna deras eftermiddagshö i går. 
Båda två kom galopperande när jag ropade men Tora slant på en stenhäll och gick omkull riktigt rejält, faktiskt den värsta hästvurpa som jag sett med egna ögon. Jag hade tyvärr inte kameran med mig så jag har inga foton att visa men det var en kombination av bilderna nedan.
Hon föll framåt, över hals och huvud, rumpan och bakbenen for upp och föll sakta framåt. Jag trodde hon skulle bryta nacken men på nåt sätt så klarade hon sig utan skador. I torsdags 
så ringde vi Agria och höjde hennes livförsäkring (på grund av den stundande betäckningen) och det hade varit grant att behövt ringa och säga ”Den där hästen vi höjde livförsäkringen på igår, hon dog idag…..” Tack och lov slapp vi det.
Innan eftermiddagens vurpa igår så njöt Tora av vårsolen på samma sätt som Hia gjorde i torsdags – utslagen. Hon lyfte dock på huvudet innan jag kom riktigt nära så jag fick inte lika bra bilder på henne som på Hia.
Hustrun och jag körde med Tora i förmiddags. 
Vi var oroliga att hon skulle vara stel och ledbruten efter gårdagen men hon var hur pigg som helst. Det var ett tag sen vi körde sist eftersom vi haft problem med skaklarna till vagnen. Vi har dock införskaffat nya skaklar och idag var det premiär för dem. De skötte sig med den äran…. 🙂 Hia gillade inte att bli lämnad ensam utan sprang en del i hagen.
Igår sprang jag igen och när jag snörde på mig skorna så var jag lite orolig för hur högerfoten skulle bete sig.
Jag kände nämligen fortfarande av smärtan jag kände när jag sprang i onsdags. Jag bestämde mig därför för att inte använda den nya iläggssulan på högerfoten utan testa den jag hade i höstas för att försöka undvika tryck precis på den punkt som ömmade sist. Jag vet inte om det var sulbytet eller om det berodde på att foten trots allt repat sig men passet gick i varje fall helt smärtfritt. För att försöka undvika smärta och skador så kommer jag framöver att växla mellan de två olika iläggssulorna på samma sätt som jag växlar mellan mina två par träningsskor.
Jag tror att hustrun nästan tycker att det är lika fantastiskt som jag att jag kommit igång med 
träningen igen efter många års inaktivitet. Den enda nackdel jag kan tänka mig att hon ser är att det allt som oftast hänger svettiga träningskläder på tork i badrummet på nedanvåningen. Jag tycker kanske inte att svettiga träningskläder luktar jättegott men det är ändå en lukt som jag förknippar med nåt positivt. För hustrun är den nog bara äcklig.
Nån som inte verkar tycka att min svett luktar äckligt är Betty. När jag skulle hämta löpskorna i går så upptäckte jag att hon lagt sig precis jämte dem. De luktade förmodligen väldigt mycket husse.
Till sist några foton jag tog i vårsolen igår. Det är väldigt sällan jag ser duvor käka av fågelmaten jag lägger ut.
