Traditionellt så har min YouTube-konsumtion bestått av musik, pipvideosar, sport, dokumentärer och ibland teveserier men den sista tiden så har jag även börjat följa två mer traditionella ”YouTubers” som gör s.k. ”reaktionsvideosar”. Det de reagerar på är olika, 
huvudsakligen misslyckade, piercningar och jag måste säga att jag tycker det är både fascinerande och lärorikt att titta. Jag har till exempel nu förstått varför man bör pierca 
sig med en nål och inte med en pistol som jag gjorde (även om jag tror att de pistoler som används i Sverige är betydligt bättre än de som figurerar i videosarna). En annan poäng med att se videosarna är att jag känner att jag får stöd i min uppfattning att det finns ett stort antal väldigt korkade (och uppmärksamhetstörstande människor) runt om i världen. Vissa är beredda att ta stora risker för att få till en spektakulär video medan andra bara är riktigt jävla dumma i huvudet. Rally-gänget hade nog helt rätt i sin låt ”Folk är idioter”.
Båda presentatörerna är väldigt frispråkiga (den manliga, Roly, är extremt mycket gay), roliga och kunniga. Den kvinnliga arbetar som piercare medan Roly verkar basera sin åsikter på stor personlig erfarenhet som kund på diverse piercingstudior.
Igår sprang jag mitt första pass snabbdistans sen min fotskada och det visade att jag tyvärr har kvar 
en del korkade tankemönster sen min tid som tävlingslöpare (jag har i varje fall börjat springa med kepsen rättvänd…). Jag var lite orolig innan träningen eftersom jag kände en viss press att det ”måste” gå fortare än vanligt eftersom mina distanspass går fortare än i höstas. Löpningen kändes sådär, lite tung och seg, men det var sista passet i en tung träningsvecka så det var egentligen ganska naturligt. Jag lyckades dock pressa mitt pers lite men när jag såg tiden så kände jag mest – det borde gått ännu fortare. Så var det tyvärr ofta när jag tävlingssprang, att slå personligt rekord räckte inte utan jag hade absoluta tider uppsatta som mål och jag var tvungna att nå dem för att tillåta mig att känna mig nöjd. Tider långsammare än målen var dåliga, även om de var pers. Det var ett väldigt korkat sätt att tänka och jag trodde jag vuxit ifrån det men uppenbarligen är så inte fallet.
När jag slog på datorn för att lägga ut det här inlägget så upptäckte jag att jag fått e-post från IMF, International Monetary Fund (Internationella valutafonden). De meddelade att jag ska få pengar av dem. Vilken tur jag har, vi behöver verkligen ett tillskott i kassan just nu. Det är väl bara att kontakta dem som det står i mejlet…..
