”En vingklippt fisk utan gälar”
På min senaste spellista här på bloggen så har jag med Kjell Höglunds låt ”Bland helgon, skurkar och 
vanligt folk” och i den beskriver han känslan av att vara en ”vingklippt fisk utan gälar”. En sån skapelse finns ju inte men jag tycker ändå att uttrycket, och sången, på nåt sätt beskriver hur jag känner mig just nu, i otakt med mig själv, mitt mående och tillvaron i största allmänhet.
I går var jag in till Halmstad för att träffa min terapeut/sjuksköterska på psykiatrin. Jag behövde verkligen träffa henne eftersom jag inte alls mådde bra men samtidigt så kände jag mig så trött och sliten att jag inte alls hade lust att åka hemifrån. De motstridiga känslorna kanske kan förklara varför jag fastnade i ”vinkelvolten” när det gällde att välja kläder inför besöket. Jag provade ett stort antal kreationer utan att hitta nåt som jag kände mig trygg och stark i. Till slut så blev det en blandning av cowboy och brittiskt, boots är alltid bra om självkänslan sviktar och tweed är ju aldrig fel.
Idag åt jag lunch på Gudmundsgården med en kompis och då roade jag mig med att utgå ifrån samma utstyrsel som i går men jag bytte bootsen mot vanliga skor och cowboyhatten mot en trilby, förändringar som jag tycker ändrade min utstyrsel i grunden. Jag vet inte om jag tycker att den ena varianten är snyggare än den andra men det är kul att kunna förändra sig så pass mycket med ganska små medel. En brasklapp – jag vill vara tydlig med att byxorna jag hade inte alls är så korta som jag lyckats få det att se ut på fotona.
