Många tycker att julen är jobbig för att de är ensamma och inte har nån att fira den med. Julen är ju en högtid som man ”ska” fira med familjen. Det är så mycket man ”ska” göra under julen. Jag tycker den sociala biten med julen är jättejobbig, alla förväntningar om att allt ska vara bra och alla ska ha det trevligt. Just nu vill jag inte umgås och vara social. Jag tycker att ”stök och bök” och stojiga ungar är jobbigt.
I år kommer jag därför att fira julen hemma ensam.
Min fru och barnen kommer att vara hos hennes föräldrar i Värmland. För min del känns det bra även om jag har en del skuldkänslor för att min fru och barnen inte får den familjejul jag tycker de borde få. Jag har också en rädsla att min fru ska ägna julen åt att vara orolig för att jag ska skada mig eller försöka ta livet av mig när jag är ensam. Det kommer jag inte.
Hade jag åkt med upp till Värmland och firat jul där utan att kunna få det utrymme och den ensamhet jag behöver tror jag att jag varit väldigt sliten och mått dåligt långt in på 2014. Att fira jul med släkten ”kostar” för mycket för mig just nu. Jag vet inte om det låter konstigt eller är svårt att förstå? Så är det bara. Jag måste se till vad jag mäktar med just nu.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra i jul. Jag vet att jag ska försöka skapa så mycket ”vardag” och fasta rutiner som möjligt. Jag har en massa saker jag kan göra, både tråkiga (som att städa, sota pannan) och roliga (träna, sy och se på film). Jag kanske hyr en ”Cobra”
över helgen och bilar bort ett betonggolv i stallet så att vi kan dra in nytt vatten. Det kommer säkert stunder när jag tycker det är ensamt och jobbigt men jag är övertygad om att jag kan hantera dem och att i det långa loppet mår jag bättre av att vara ensam över jul.
För några år sen var jag inlagd på psyk över jul. Det låter kanske inte som nån höjdare men det var faktiskt en bra jul. Det var inte så många inlagda över jul och det blev en bra stämning på avdelningen. Ångesten över att inte vara med familjen, att inte fira en ”Fanny och Alexander”-jul,
fanns ändå där ibland. Den kommer alldeles säkert att dyka upp även i år. Jag minns också att jag hade dåligt samvete för att jag tyckte det var skönt att inte fira med familjen. Det är typiskt mig, dåligt samvete för att jag gör nåt som känns bra. Den situationen kan säkert uppstå denna jul också.
Idag skjutsade jag fyra åringen och mormor till tåget innan jag träffade min terapeut. Pojken hade knappt tid att säga hejdå på stationen. Allt fokus låg på resan och att vara med mormor. Han var så himla söt när han knatade iväg dragandes på sin väska. Han har en sån där ”riktig” väska med handtag och hjul.
Han såg så lillgammal ut.
Efter terapin åkte jag till Emmaus. De har en del plagg, mest skjortor och rockar, som jag är intresserade av. De är dock för dyra för mig så jag avvaktar och hoppas på rea efter jul. Idag så köpte jag i varje fall en film (till). Det var ”The Fighter” med Mark Wahlberg i huvudrollen.
”The Fighter” låter kanske inte som titeln på en toppenfilm. Jag tror dock att det är det. Filmen handlar om boxaren ”Irish” Micky Ward (jag har tidigare länkat till hans matcher mot Arturo Gatti, de är så bra så jag gör det igen. Filmen har fått bra kritik och två Oscars-statyetter.
Onödigt vetande om Micky Ward – ”Dropkick Murphys” hyllar honom i sin låt ”The Warrior´s code”. Har ni missat ”Dropkick Murphys” tycker jag det är dags att gå in på Youtube och upptäcka dem. Vem kan inte älska ett Bostonband som spelar irlandsinfluerad punk.
Äldsta pojken har tappat en tand till.
Det blir den femte på kort tid. Den här gången fick han lite hjälp att få ut tanden. Han ramlade och slog i en kant så att tanden lossnade (tanden var redan lös). Som tur var blev det inga skador på några andra tänder.
