Igår var vi på sälsafari vid Hallands Väderö. Båten avgick från Torekov och på väg dit så stannade vi till vid Hovs hallar och fikade.
Ungarna gillade branterna där, trettonåringen är värst på att klättra så han for som en bergsget över klipporna. På första bilden nedan kan man svagt se Halmstad i bakgrunden. Det är inte mina pojkar som hoppar från klipporna ner i havet – jfyi/bsnv. Nästan alla foton i dagens inlägg är klickbara.
Väl på båten så såg vi mest skarv (och en Tobisgrissla) till att börja med men efter en stund så fick vi span på sälar.
Båten åkte runt ett par öar och skär med sälar på. Min kamera är inte tillräckligt bra för att sälbilderna ska bli bra på det avstånd som båten höll från sälarna men jag knäppte friskt ändå. När vi kom tillbaka till Torekov så var det en svala som flög runt båten. Jag tror aldrig jag fotat en svala ovanifrån tidigare. Vi såg också en segelbåt som verkar ha korsat Atlanten.
Efter att ha kommit hem från sälsafarin så satte jag mig med pipan för att varva ner efter en ansträngande, men trevlig, dag. Medan jag rökte så visade sig igelkotten och jag lyckades ta en hyfsad bild (bättre än sälbilderna). Ni får den i två versioner, en med och en utan blixt. 
När min syster var här så passade jag på att fråga vad hon tyckte om min näspiercing. Hon gillar inte mitt hemmagjorda smycke, hon (precis som jag) föredrar ringar. Hustrun är tvärtom, hon gillar visserligen inga näspiercingar men tycker att stift är mindre hemska än ringar. Jag nämnde lite 
skämtsamt att jag lekt med tanken på att pierca ena ögonbrynet (har mer än lekt med tanken…..) och både hustrun och systern var väldigt negativa. Hustruns reaktion oroar mig för jag funderar faktiskt på att pierca ena ögonbrynet när näsan läkt helt (d.v.s. när jag kan ha en ring i den 24/7 utan att hålet blir irriterat). Att döma av hur hustrun reagerade när jag pratade om ögonbrynspiercingar så skulle en sådan innebära att en av oss fick lämna gården…. 🙂 Misstänker att det blir jag. Det är kanske tur 
att jag står i det kommunala fastighetsbolagets bostadskö. Har stått där sen 2010, när det kändes som om min sjukdom skulle tvinga hustrun och mig att sälja gården och flytta till ett mindre arbetskrävande boende.
I morse gick jag en sväng förbi backsvalorna. Alla bohålorna verkade tomma men det är ingen dålig sak – första kullen ungar har börjat pröva sina vingar. Himlen ovanför bohålorna var knökad med backsvalor Från svalorna gick jag en sväng till kohagen och där var allt lugnt och stilla.
