I eftermiddags fick snålheten mig att köra ett pass på sandsäcken.
Orsaken till det är att jag för två veckor sen pratade med min terapeut om att jag var så spänd och stressad hela tiden. Hon föreslog att jag skulle boka in en massage för att se om det kunde hjälpa (har fungerat tidigare). Jag var lite skeptisk eftersom jag kände att familjen inte riktigt har pengar till ”lyxkonsumtion” just nu, så tanken på att lägga 700 kronor på mig själv kändes inte riktigt bra. När jag kom hem efter terapin så sa jag inget om massageförslaget till min fru eftersom jag misstänkte att hon skulle tycka det var väl använda pengar och jag var fortfarande skeptisk. Efter ett par dagar så nämnde jag det i varje fall för hustrun och då säger hon ”Bra, då kan du använda presentkortet som 
jag gav dig i födelsedagspresent!”. Jag hade helt glömt bort att jag hade fått en massage i present när jag fyllde sist.
Ett problem återstod dock – var hade jag lagt presentkortet? Jag hittade det inte men när hustrun letat en stund så lyckades hon snoka rätt på det så nu är jag inbokad på en massage på torsdag.
Men var är kopplingen till sandsäcken undrar ni säkert. Den finns i mitt huvud och handlar om att ifall jag nu ska kosta på mig en massage (presentkort eller inte) så vill jag få ut så mycket som möjligt av den och den bästa massagen är, i mitt tycke, den man får när man är lite öm och stel i musklerna. Jag kommer därför att ligga i som en iller på säcken de kommande dagarna för att säkerställa att jag har rejält med träningsvärk när det väl är dags för massagen.
