Murphy´s lag slår aldrig fel – man ska inte få för sig att man börjar få läget under kontroll, då skiter det sig ofelbart.
För en vecka sen så skrev jag att vi hade tillräckligt med ved för att klara nästa vinter utan att också behöva köpa ett lass med tremetersstockar. 
Det skulle innebära att jag slapp kapa och klyva det lasset. Tyvärr glömde jag bort att meddela grannen som vi köper ved av. När jag till slut pratade med honom om det i går eftermiddag så sa han att han redan kört ut mitt lass ur skogen. Fan!
Det var ju jag som missat att säga ifrån så det är bara att ta hit lasset, betala, se glad ut och börja såga.
Just nu går det inte ens att ta hit lasset eftersom den färdigkluvna ved vi fick levererad för ett tag sen blockerar vår vedbacke. Så fort jag fått undan den högen så kör grannen hit tremeterslängderna.
Förra året så lånade jag en vedmaskin (som både kapar och klyver) 
och fick hjälp av grannen att fixa veden. I går sa han dock ifrån att han inte kommer att kunna hjälpa mig i sommar. Han redan är uppbokad på mer jobb än han hinner med.
Vedbeskedet stressade upp mig rejält. Tack och lov så kunde jag sticka ut och springa strax efter de dåliga vednyheterna. Löpningen tryckte tillbaka mycket av paniken och ångesten jag kände när jag pratade med grannen. Löpningen till trots så var söndagskvällen ändå förstörd.
I förmiddags så blev jag uppringd av en telereparatör angående förra veckans telefonproblem. Reparatören tyckte att det var konstigt att vi hade haft problem med telefonen eftersom de precis bytt 600 m kabel i vårt område. Jag bedyrade att vi verkligen haft problem. Jag berättade också att reparatören i torsdags sa att problemet låg i en provisorisk lagning. Han som jag pratade med lät tvivlande men då kontrade jag med att jag inte trodde att telefonen var ordentligt lagad eftersom det börjat knastra i den igen.
En stund senare så dök reparatören upp på gårdsplanen. 
Först klättrade han upp i en telestolpe men sen kom han in för att kontrollera vår telefon och våra jack. Han lyssnade i telefonen, hörde knastret och gjorde mätningar i båda våra telefonjack. Efter det så konstaterade han att felet låg utanför huset, det är ”tjall” nånstans på vår inkommande telefonledning. Han suckade och gav sig iväg för att försöka lokalisera felet (förmodligen fler stolpar att klättra upp i).
Knastret i telefonen och mätningarna som visar att det finns ett fel som är trasigt nånstans gör att jag inte riktigt vågar lita på att vi har tillgång till internet ikväll. Jag gör därför återigen dagens inlägg på bloggen under praktiken på Socialförvaltningen. Jag ska dock jobba in den här tiden. Jag har en del arbetsuppgifter som jag kan ta med mig hem så att jag kan jobba ikapp tidsmässigt. Även om ingen här säger nåt om att jag fipplar med bloggen på ”arbetstid” så tycker inte jag att det känns riktigt ok.
