Ett silverfärgat fickur till slut

I går fick jag en hel del gjort. Jag hade lagt ut mitt blogginlägg redan 06.30 och vid 8 lämnade jag sexåringen på fritids och åkte sen och hämtade upp ett hyrsläp på Statoil i Getinge. Strax efter nio så åkte jag till Fagered och hämtade de torkade ekplankorna som ska bli bänkskivor i köket. Efter att ha lastat brädorna så körde jag till snickeriet i Torup och lastade ur där.

Förmiddagen var väldigt disigt i går och bitvis såg det halländska landskapet väldigt trolskt ut. Jag stannade vid en sjö och försökte fånga det trolska men resultatet gör tyvärr inte verkligheten rätta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strax efter Torup så körde jag parallellt med Nissan, i mitt tycke är den vägsträckningen den vackraste i Halland. Jag tog ett kort i farten och sen lekte jag lite med kortet i datorn. Det blev en lite konstnärlig syn på Nissan ungefär vid Spenshult.

Efter snickeriet så var det hemfärd gällde. Väl hemma så upptäckte jag att jag faktiskt lyckats köpa ett silverfärgat fickur på ebay. Priset var £10 + porto och det var ett helt ok pris. Uret är brittiskt av märket Smiths. Företaget finns kvar men klocktillverkningen är nerlagd. Att jag nu fått tag på ett silverfärgat fickur innebär att jag kan avsluta mitt min jakt på Tradera och ebay. Sista veckorna så har det blivit rätt många sökningar där.

Efter ett utdraget tittande så har jag äntligen sett färdigt en av mina favoritfilmer, ”I hetaste laget” med Marilyn Monroe, Jack Lemon och Tony Curtis. Jag brukar inte vara så förtjust i farser men just den här tycker jag är väldigt bra.

Jag har också blivit klar med längandet av ärmarna på min kamelfärgade dubbelknäppta kavaj. Jag är jättenöjd med den och hade det inte varit terapi idag (d.v.s. kostymdag) så hade jag använt den omgående. Det är inte bara ärmarna som blev bra utan jag tycker snittet funkar hyfsat på mig (fast det har jag dock inte fixat med). Jag har en tendens att se ut som en stridsvagn när jag har dubbelknäppta kavajer (det hindrar mig dock inte från att använda dem) men den här kavajen är skuren på ett sätt som passar mig lite bättre. Jag är dessutom svag för kamelfärgat tyg, särskilt om det kommer från Loro Piana.

Med kavajen färdigställd så gav jag mig på att göra en väst av en ullkjol. Jag tycker det är läskigt när jag ska börja klippa i ett helt stycke tyg, jag är alltid rädd att jag tänkt fel och klippa så att tyget inte ska räcka till. Den här gången tror jag det gick bra.

När jag lämnade sexåringen vid fritids idag så var det tydligt hur etablerat Halloweenfirandet blivit. Det stod en pumpa med ljus i utanför ingången. Imorgon är det dessutom ”spökorientering” i orienteringsklubbens regi. Jag får väl börja acceptera att Halloween är här för att stanna.

När det gäller köksrenoveringen så går det framåt. Inte bara för att jag körde eken till snickeriet i går utan också för att elektrikern har varit här och förberett. Många kabelrör blir det. Jag tror dock att vi får ett väl upplyst och snyggt kök vad det lider. Där kommer finnas både ”spottar” och hängande lampor, med och utan dimmer.

Vid lunchtid så gick jag i känslomässig spinn. Det hela började egentligen förra veckan när IT-nissarna på kommunen råkade ta bort mitt digitala konto på kommunen. Det har tagit lite tid att få ordning på det igen men igår mejlade de mig (på min privata e-postadress) om att allt skulle fungera igen. Det gjorde det nu inte men till slut så fick de det att fungera i varje fall.

Nästa steg i mitt spinn bestod i att jag i morse kom på att jag behövde kommunens riktlinjer för medarbetares användning av sociala medier. Jag har bloggat om dem tidigare men nu hade de dykt upp i mitt medvetande igen. Jag hade dock slängt min papperskopia av dokumentet och eftersom jag var hemma så kunde jag inte gå in på kommunens intranät och skriva ut en ny.

Jag mejlade därför praktiken och bad dem att leta efter dokumentet. De hade dock problem att hitta det så i min nöd (jag vill ju att allt ska hända på studs) tänkte jag att jag skulle slå två flugor i en smäll – mejla IT och tacka för att de öppnat mitt konto igen och höra om de hade dokumentet, det berörde ju faktiskt IT-frågor. Sagt och gjort, jag svarade på det mejl som IT-supporten skickade till mig i går och för att vara tydlig med vem jag var så skrev jag uttryckligen att jag var praktikant på enhet X på Socialförvaltningen.

Döm om min förvåning när jag fick till svar (förutom att de inte kände till dokumentet) ” … och vänligen använd INTE din xxxxx.net-adress i jobbet … någonsin …” (d.v.s. min privata e-post) Jag har lite svårt för dumdryg auktoritet och för folk som talar om för mig att jag gjort fel när jag inte alls gjort det. Jag gick därför loss på alla cylindrar och svarade med följande välformulerade (och kanske aningen omogna) meningar: ”…. Jag behöver // anvisningarna och då mejlar jag på den mejladress som är tillgänglig för mig. Tråkigt om du har synpunkter på det men det får du nog leva med. Precis som jag får leva med att du har en stöddig och tråkig attityd.”

Jag överreagerade kanske men jag blev tvärilsk – jag hade inte gjort nåt fel! Delvis berodde det nog också på tonen i deras mejl från igår. IT hade, oombedda, mejlat mig felaktig information och när jag artigt svarar på deras mejl och bara talar om vem jag är så sitter där nån besserwisser och kritiserar mig.

Mejlkorrespondensen har fortsatt under eftermiddagen, när jag är på det här humöret är jag inte särskilt förlåtande. Jag tar inga ”fångar”, allt blir väldigt svart/vitt för mig och jag fastnar i ett tänk om att det är ”vinna” eller “förlora” som gäller. Jag ska försöka släppa det nu när jag bloggat om det.

Vi får se om jag kommer in i kommunens datorsystem när jag kommer in till praktiken i morgon…. 🙂 Allvarligt talat så är det ett problem att jag reagerar så kraftigt när jag anser mig orättfärdigt anklagad för nåt, det här är ju inte första gången liknande saker inträffar. Största delen av dagens terapitimme ägnades därför åt att diskutera de bakomliggande orsakerna till varför jag blir så förbannad i såna här situationer. Vi kom inte på alla svaren men vi kom en bit på väg.