De senaste dagarna har varit hyfsat varma men på kvällarna märks det att vi kommit en bit in i 
augusti, jag har varit tvungen att dra på mig tweedkavajen när jag sitter och röker. Medan jag satt med pipan i går så funderade jag lite på den stress jag känner som är kopplad till vår livsstil och hur vi bor. Jag har nog inte tänkt färdigt kring de frågorna men jag kom i varje fall fram till att det jag verkligen tycker om här ute är att vi har djur och de dagliga sysslorna kring dem – fodringar, mocka, promenader med Betty eller att köra häst tillsammans med hustrun. Jag hittar glädje i vardagssysslorna, det är det oväntade och det lite större som rör till det för mig.
Häromdagen bloggade jag om att fisken lake fick mig att tänka på farfar. Jag har bloggat om honom flera gånger men jag har knappt nämnt farmor här på bloggen. Det beror väl på att det mest var farfar jag gjorde spännande saker med, saker som fiska eller åka med i hans trehjuliga moped. 
Farmor fanns mer i bakgrunden och skötte hem och härd, farfar tog alltid mycket mer plats än farmor. Jag gjorde dock saker med farmor som jag fortfarande minns starkt, bland annat så cyklade jag med henne till den lokala lanthandeln och handlade. Det låter kanske inte så spännande men det var en riktig, gammaldags, lanthandel där alla varor fanns bakom disken och man var tvungen att säga vad man skulle ha och så plockade de fram det. En annan sak jag minns med farmor är den rabarbersoppa hon lagade – jag minns den lite sötsyrliga smaken och hur den luktade. Lukten kände jag faktiskt så sent som i tisdags när hustrun kokade
marmelad på rabarber och katrinplommon. När rabarbern kokade upp/smälte i kastrullen så luktade det precis som farmors rabarbersoppa, även om det utseendemässigt inte var särskilt likt.
