En fälla slog igen i natt men det var inte minkfällan utan musfällan under diskbänken.
Just nu har minkfällan prio ett så det kändes som att det blev fångst i fel fälla.
I dag hade jag ännu en av de där förmiddagarna när jag trodde att jag kunde hinna hur mycket som helst innan det var dags att åka in till praktiken. Jag hinner aldrig hur mycket som helst men varje gång jag försöker blir resultatet en vansinnesfärd med bilen in till Getinge för att hinna med bussen.
Ungarna kör ofta med ”jag ska bara”, mitt mantra de förmiddagar då jag ska in till Halmstad är ofta ”jag hinner nog”. Idag hann jag i varje fall med bussen men i brådskan att göra det så glömde jag att sätta bröstnäsduken i kavajen.
På bussen till Halmstad satt jag och grämde mig över att jag glömt näsduken. Så fort bussen kom till stan gick jag därför till KRISs second-handbutik för att leta efter näsdukar (ibland är jag lite ängslig när det gäller kläderna). Jag hittade inga bröstnäsdukar där men väl en slips som matchade kläderna jag hade på mig. Jag prövade om det gick att knöla ner slipsen i bröstfickan på ett snyggt sätt. Det gick. Femton kronor fattigare men en ”bröstnäsduk” rikare gick jag därifrån.
Visst är det snyggare med näsduk i bröstfickan?
När jag ändå tagit mig till KRIS så gick jag ett par kvarter till och tittade in till Kupan. Medan jag ögnade igenom kläderna på herravdelningen så råkade jag få syn på en väst som hängde bland damkläderna. Västen såg ut att vara i donegaltweed (sånt intresserar mig alltid) så jag var tvungen att gå och titta på den. Det var donegaltweed
, det var en herrväst och den passade! Ibland har jag tur.
Från Kupan skyndade jag vidare mot CLAVIS (tidsschemat hade havererat p.g.a. KRIS och Kupan) för att äta lunch. När jag kom upp i caféet på CLAVIS så stod den gröna soffan som togs bort för några veckor sen återigen i lokalen. Yes! Jag skrev om det när soffans togs bort, inlägget finns här. På fotot så syns den omtalade soffan och Susanne
som såg till att den kom på plats igen. Bra jobbat! Jag tycker att trivselfaktorn är mycket högre i caféet med soffan på plats.
Att ställa tillbaka soffan var vad vi kallade en ”Paretooptimal” lösning” när jag läste nationalekonomi, d.v.s. några (vi ”soffkramare”) fick det bättre men ingen fick det sämre (jag har svårt att se att någon lider eller tar skada av att soffan står där).
Jag hade tänkt att avsluta dagens inlägg med soffan men när jag la in ved i pannan tidigare i kväll så satt den här krabaten
på insidan av pannrumsporten. Jag tyckte han förtjänade lite uppmärksamhet. Jag hoppas bara att han inte tänkt övervintra där.
