Fem-femtiosex
För två veckor sen köpte jag ”Dumma mej 2”
till barnen (på Emmaus). Filmen har gått varm i dvdspelaren sen dess. Jag tror femåringen såg den för fjärde gången nu i helgen. Filmen slutar med att minionerna sjunger ”YMCA”. Yngsta sonen gillar verkligen den scenen men han förknippar inte låten med ”Village people”
utan med ”5-56” och ”Rally i P3”. Jag har en skiva med låtar från ”Rally”
liggandes i bilen och nu är det bara ”5-56”
som spelas när lillkillen åker med. Personligen tycker jag att ”Sambuca” är bäst på skivan, texten är rolig men sången fångar ändå lite av vemodet i originalet tycker jag. ”Folk är idioter” är också väldigt bra. Avslutningen är klockren, i all sin barnslighet.
I morse lyfte jag bort en överkörd grävling
från vägen här hemma. Vi har grävling i vår skog och jag vill gärna ha det. Det kan visserligen vara lite läskigt att möta en grävling när man är ute och går men jag tycker de är charmiga på nåt sätt i varje fall. De känns väldigt envisa och egensinniga av sig och i min värld är det nåt positivt.
I går skrev jag om att jag kände mig lite som en rättshaverist för att jag inte släpper hur jag blev behandlad på röntgen när jag bröt armen i våras. I dag känner jag mig mer som en besserwisser. På ”Manolo” (en hemsida om herrkläder och mode)
har de skrivit om Panamahattar och jag har hittat fel i texten. ”Manolo” och vissa av dess läsare har ibland en lite snobbig och överlägsen attityd gentemot de som inte vet och kan lika mycket om herrkläder som dem. När jag nu läser texten om Panamahattar får jag lust att skriva en riktig ”messerschmittkommentar ”
och påtala att de inte riktigt har koll på läget men jag tror att jag låter bli och nöjer mig med att njuta av deras misstag i enskildhet (och här). Egentligen borde jag ju vara nöjd med att de faktiskt skriver nåt positivt om hattar, de brukar vara rätt negativa till dem.
