Ddator_aatorn är fortfarande trasig så jag gör det här inlägget på iPaden. Det blir kort eftersom den är hopplös att skriva på.

Mötet med Försäkringskassan snurrar i huvudet på mig. Eller kanske inte så mycket själva mötet, som insikten att sjukersättning är ett sannolikt alternativ. Jag har länge vetat att det var ett teoretiskt alternativ. Efter mötet i onsdags så känns det väldigt konkret och sannolikt – och ännu mer skrämmande.

Jag fyller 45 i år. Jag borde ha minst 20 år kvar i arbetslivet. Sjukersättning är inte jag. Det var inte så här det skulle bli. Inget är ju bestämt och jag har fortfarande tid på migstoppur_a men saker och ting känns väldigt annorlunda efter onsdagens möte, väldigt mycket sämre.

Jämfört med offren för kriget i Syrien, eller de som dukar under för ebola eller när de försöker ta sig in i Fästning Europa så är ju mina bekymmer småsaker. Men i min värld, i min “bubbla”, så står frågan om sjukersättning eller inte högst på agendan just nu.

Var vänlig följ och gilla: