Jag är inte på fest så ofta, rätt sällan faktiskt, men i helgen ska jag på två stycken. En av våra bästa vänner disputerade igår och därför ska min fru och jag på disputationsfest i Lund i kväll.
I morgon ska sen hela familjen på grillfest hos en granne.
Jag känner en viss oro inför festerna, en rädsla att uppleva dem som jobbiga. Det jag oroar mig för är bl.a. att inte orka med stojet och glammet, att inte kunna vara glad när alla andra är det. Sånt får mig att känna mig väldigt apart. Jag är också rädd för frågorna med stort F
”Vad jobbar du med då?” – ställd av någon jag inte känner, t.ex. hon jag får till bordet i kväll
”Hur mår du nu?” – ställd av någon som jag bara känner ytligt
Jag vet aldrig vad jag ska svara. Jag har provat att förbereda svar i förväg men jag blir som tom i huvudet när frågorna ställs. Jag kommer mig inte för att dra de inrepeterade svaren.
Oron och ängslan inför att gå på fester och sociala tillställningar får mig att känna mig socialt handikappad. Jag har aldrig varit någon festmänniska och det har varit ok eftersom jag inte känt att det begränsat mitt liv. Nu för tiden så upplever jag att oron och rädslan gör just det, begränsar mig. De hindrar mig från att göra saker jag vill göra.
Jag vill orka gå på fest med min fru, jag är trött på att säga ”Jag stannar hemma, men gå du.” Jag vill att vi som familj ska kunna gå på fest hos grannarna. Jag vill ha glädjen den typen av sociala kontakter ger. Förutom att kunna ge mig glädje så tror jag att det skulle kunna få mig att känna mig friskare, lite mer normal.
