När jag vaknade och tittade ut genom fönstret i morse blev jag besviken, ännu en grå dag med regn. 
Vädret har verkligen varit trist de senaste dagarna, regn och blåst för hela slanten. SMHI lovar dock sol i morgon och på söndag så det kanske finns hopp.
Regnet och gråvädret till trots så ramlar vårtecknen in. Det senaste var kanske inte så önskat – säsongens första fästing (tagen på Betty). Det ser ut som om fästingen har fått en egen fästing.
Jag håller på att läsa mig igenom en bokserie om indianer som jag läste
som barn. Den utspelar sig i Amerikas första svenskbygder, d.v.s. ungefär där Nya Sverige låg (Delawere/Pennsylvania/New Jersey), men 50-60 år efter att kolonin togs över av Holländarna. I böckerna har de kvarvarande svenskarna mycket kontakt med indianerna och jag 
har försökt ta reda på hur väl det stämmer med verkligheten genom att läsa på om Nya Sverige i både böcker och på nätet. Utifrån vad jag fått fram så verkar det stämma att svenskar och vissa indianstammar var väldigt tajta. Särskilt verkar det gälla de svedjefinnar/skogsfinnar som kom till kolonin. De hade ju ursprungligen flyttat till Sverige från östra Finland under 1500- och början av 1600-talet för att bedriva svedjebruk i främst Värmland, Västmanland och Dalarna. En del av dem flyttade sedan vidare till Nya Sverige där deras sätt att leva
stämde bra överens med indianernas (klicka på bilderna med text så blir de större). Båda grupperna levde av svedjebruk kombinerat med jakt (båda grupperna var dessutom ivriga bastubadare). De likartade levnadssätten gjorde att grupperna hade mycket kontakt och tydligen kom de bra överens. Indianerna lärde finnarna om ätliga växter och jaktsätt medan finnarna lärde indianerna bygga timmerhus (nåt som också spred sig till övriga nybyggare i Nordamerika). Kontakterna mellan indianer och finnar blev så tät att många finnar började leva med indianerna och begreppet ”Findianer”/”Findians” skapades senare för att beskriva företeelsen.
Findianer uppkom också under den senare, och större, invandringen av finländare till USA. Under andra halvan av 1800-talet kom många finska immigranter i kontakt med Ojibwe-stammen vid de Stora sjöarna i gränsområdet mellan USA och Canada. Precis som vid Nya Sverige hade grupperna mycket gemensamt och ett stort antal finländare valde att leva med indianerna. Enligt Wikipedia så är finska namn fortfarande vanliga bland Ojibwe. Yle, Finlands svar på SVT, verkar ha skrivit om de senare Findianerna men tyvärr får jag inte upp nån text när jag klickar på länken. Materialet kanske är borttaget.
Findianen i rubrikbilden är inte äkta, det är min farfar (och han var ju finländare) men jag tyckte den var så bra så jag tog med den. När jag letade rätt på bilden på farfar så hittade jag fler pärlor, bland annat på min far och ”Kicki”( en hund vi hade en kort period när jag var liten), jag själv som crosscyklist och jag och ”söstra mi” (jag tror hon är upprörd för att jag snott hennes napp – som synes var jag snyggt klädd redan då….).
