Flintafynd!
Idag har jag haft en kraftig oro i kroppen större delen av dagen. Jag har försökt kontrollera den genom att röra mig, långpromenad med Sigge i morse (såg bl.a. harar och rådjur), träningscykel 
och sen en eftermiddagspromenad på egen hand. På eftermiddagen hittade jag en stor bit flinta – dagens höjdpunkt! Flinta är speciell för mig sen vi lärde oss om stenåldern på lågstadiet. I Vagnhärad, där jag bodde då, fanns ingen flinta så stenen fick nästan magiska egenskaper i min fantasi.
Minns ni hunden jag bloggade om sist? När jag gick förbi där i eftermiddags så kom den ut på vägen – ägaren hade ju lovat mig att det var slut med det…. Hunden kom dock inte ut förrän jag passerat och var på ordentligt avstånd. Sigge och jag kanske satte oss i lite respekt senast.
