Flyttank
Helgerna blir tyvärr ofta de tuffaste dagarna i veckan för mig eftersom det då är svårt att bibehålla de rutiner jag behöver för att må bra. Vi har ofta saker att göra härhemma då och det rubbar mina rutiner. Dessutom så brukar det bli så att vi äter senare än vanligt på helgen och även det ställer till det för mig. Jag blir superstressad eftersom min nattrutin inleds redan med kvällsmaten – middag, gå med hundarna och sätta mig med pipan. Blir maten sen förskjuts de andra sakerna och jag blir stressad vilket leder till en enorm mental
trötthet som ofta får mig att skippa piprökningen och gå och lägga mig bara för att komma undan allt och få stänga in mig i mörkret (idealet vore en sån där flyttank som blev poppis på 80-talet). Ofta så motsvaras tyvärr inte den mentala tröttheten av en sömnighet så jag kan vara skittrött men ändå inte kunna sova.
Idag inleddes hösten officiellt eftersom vi började elda i vedpannan. Vi har kört utan värme i huset fram till nu (elpatronen har bara 
värmt vatten till dusch och disk) men nu har det blivit så rått och kallt att vi måste sätta igång och elda. Vi har inte jättemycket torr ved men vi bör klara vintern och så har vi mer ved (från vår egen skog) på ingående (lite har vi redan hemma, jag klöv en stund idag – se stilstudie nedan). Den senare veden får kortare torktid, knappt sex månader men jag hoppas vi ändå kan elda med den i vår så att vi kan köra elfritt ända fram till att sommarvärmen kommer.
Jag kör på med kamomilltebehandlingarna, både utvärtes och invärtes. Svullnaden på piercingen har 
gått ner så pass nu att det går att se staven som förbinder de två kulorna. När man piercar så sätter man initialt en lite för lång stav för att den ska vara lagom när det piercade området sväller upp efter ingreppet. När svullnaden sen går ner byter man till en kortare stav (att ha en för lång stav innebär en ökad risk att den ska fastna i nåt, t.ex. en tröja som man drar över huvudet).
Under morgonpromenaden med hundarna idag så såg hustrun och jag fina gråa vyer men tyvärr även fler överkörda salamandrar (Större vattensalamander). Jag vet inte hur många vi sett den senaste månaden men det är många, fortsätter det så här så kommer de vara utdöda i det här området snart.
Under lunchpromenaden så visade Sigge tydligt att han är terränggående. Först for han uppför en väldigt brant klippvägg och när jag ropade honom till mig så tog han kortaste vägen ner. Det är fascinerande att se honom fara omkring på promenaderna – han springer så gott som hela tiden och det är ingen lugn lufs utan det är full kareta som gäller. Några som tog det lugnare var kalvarna vi passerade.
