Min ögonbrynspiercing blev röd, irriterad och vätskade sig lite för ungefär en vecka 
sen och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra åt det. Jag hämtar det mesta av min piercingkunskap från Reddit och där propagerar de våldsamt för sköljning med koksalt och LITHA-behandling (Leave It The Hell Alone) vilket överensstämmer med de instruktioner jag fick av min piercare – vilka jag följer. I jakt på andra råd googlade jag runt lite och på ett ställe så stod det att man kunde lägga kamomillomslag på piercingen genom att lägga en blöt kamomilltepåse över piercingen. Kamomill motverkar tydligen inflammationer och lättare infektioner. Vanligtvis gillar jag inte alternativmedicin men av nån anledning så tyckte jag att kamomillförslaget lät intressant så jag kollade upp om kamomill faktiskt har de påstådda egenskaperna och det verkar det faktiskt ha.
Jag upptäckte också att vissa hävdar att det hjälper mot myrkrypningar och ryckningar i benen, d.v.s. det som orsakar mina 
sömnproblem. Den här veckan har jag därför provat både kamomillomslag på 
ögonbrynet och att dricka kamomillte och på båda fronterna så har det skett förbättringar. Piercingen är fortfarande lite röd men området är mindre och den vätskar inte längre. Vad det gäller sömnen så har jag de två senaste nätterna somnat utan att ta den medicin jag behövt ta för att somna trots myrkrypningarna. Det ser med andra ord lovande ut.
Vi har haft trist höstväder några dagar men i förmiddags bjöd hösten på sin bästa sida, sol och härligt klar luft. Jag och Sigge tog en lång promenad på stubbåkrarna häromkring och han sprang sig 
verkligen trött och var törstig med stort T när vi kom tillbaka hem. En sak han sprang på under promenaden var en hare. Jag fick inte stopp på honom men haren var snabbare och dessutom så sprang den under ett elstängsel och då stannar Sigge. Medan han jagade haren så skällde Sigge, precis som en drivande hund. Varken labrador eller amstaff är drivande hundar men han har tydligen skallet i
sig ändå. Nu hjälpte ju inte det eftersom det inte stod nån med en bössa och väntade på haren. Fotot är på min enda harjakt då jag fått ha gevär. Det blev inget skjutet då…….
Under promenaden såg jag även jakt som inte involverade Sigge. Först var det en tornfalk som attackerade en flock småfåglar som käkade spillsäd på marken och sen var det en duvhök som var duktigt förbannad på en kråka.
Jag har ju känt mig hängig och haft det tungt att andas rätt länge men den här veckan så känner jag inte av det. Tyvärr har inte mina smärtor i nedre delen av magen och bäckenregionen gett med sig. Eftersom löptiderna bara blivit marginellt bättre trots att förkylningskänslan släppt så har jag börjat undra om det är fallsmärtorna som gör att jag inte kan springa som vanligt. Jag har fram till nu trott att de bara påverkade löpningen marginellt men för att testa hur mycket de hämmar mig tog
jag Oxycontin (ett morfinpreparat jag fått för mina tidigare frakturer, arm och revben) innan passet. Det tog bort nästan all smärta under löpningen och gjorde att jag kunde länga löpsteget. Resultatet blev att jag gjorde dmin bästa tid någonsin på rundan sen jag började springa igen för två år sen. Jag tror nog att man kan dra slutsatsen att mag- och bäckensmärtorna hämmar min löpning. Jag rätt gott om Oxycontin kvar men jag tänker inte ta det innan varje pass, jag spar den till långpassen och till de få gånger jag kör snabbhet.
Till sist en liten men färgsprakande lönn och två kastanjebilder.
Vackert!
Väldigt!