Äldsta barnet har varit på två födelsekalas i helgen. Kalas brukar vara en utmaning även om det inte är vi som ordnar de. Min insats denna helg sträckte sig inte längre än till att köpa presenter och vara hemma med fyraåringen. Att vara hemma med pojken gick bra men att köpa presenter var en pärs. Vad får det kosta? Vad önskar dom sig? Varför finns det bara en massa svindyrt skräp i leksaksbutikerna?! Varför känns det som om butikerna bara syftar till att slå fast könsrollerna? Som vanligt slutade det med att jag bara högg nåt och rusade mot kassan.
Oftast är det min fru som följer med på kalasen. Hittills har vi inte kunnat lämna barnen och åka hem men denna helg gick det bra. Det underlättar väldigt. När vi har kalas hemma så brukar vi kalla in mormor så att jag kan åka hemifrån eller låsa in mig i sovrummet. Jag fixar inte stojet och stöket. Det är alldeles för hög ljudnivå och okontrollerat för mina nerver. Detta trots att vi inte brukar bjuda så många. Jag har stor respekt för de föräldrar som ordnar kalas där hela klassen är bjudna.
