Framsteg
I går vid lunchtid så tröt orken för mig och det blev uppenbart att det tagit på mig att vara ensam med hundarna flera dagar i sträck. Jag 
kämpade på men det blev en tidig natt för oss alla, jag släckte vid 21.30. Jag sov sen till åtta (var uppe en gång under natten och kissade hundarna och mig) men har ändå varit snortrött idag. Orkade inte gå en lång promenad med Joe i morse så jag ”fuskade” genom att gå till en av hagarna och låta honom busa runt där med en pinne. Han älskar verkligen sina pinnar! Han älskade också att springa lös i hagen, han höll sig hela tiden nära mig men for fram och tillbaka. Nästan alla natur-/djurfoton i inlägget blir större om ni klickar på dem.
Ett tecken på att jag går på knäna mentalt är att mitt hudpillande (dermatillomani/skin picking) 
flammat upp igen. Jag upplever det som lugnande så när jag är stressad tar jag till det.
Hustrun och ungarna kom hem i eftermiddags och det var skönt att se dem. Barnen var nyfikna på Joe men jag var lite orolig att han skulle få helspel när han träffade dem så jag mjukade upp honom med en långpromenad innan – han var rätt mör när mötet ägde rum. Han for givetvis runt en del men det var ändå förhållandevis kontrollerat.
När jag blev ensam med hundarna i torsdags så tänkte jag att det vore kul att kunna överraska 
hustrun med att hundarna blivit kompisar under helgen. Det har de inte blivit. Framsteg har dock gjorts som att de nu nosar en del på varandra genom gallren vi satt upp för att dela av huset. Jag ville därför testa vad som skulle hända om jag släppte ihop hundarna ute och jag har faktiskt testat två gånger, med olika resultat. Den första gången var jag passiv och tittade bara på och den sammansläppningen gick inte så bra. Joe var helt enkelt för framfusig och tog dessutom ingen notis om de protester Betty framförde. Hon hade behövt gå på honom och visa att hon bestämmer men hon är för vek för det.
Jag såg dock att Betty protesterade så jag tänkte att om jag kunde hjälpa till att förstärka protesterna kanske det gör skillnad. Senare släppte jag därför ihop hundarna igen men den här gången deltog jag mer aktivt. När Joe gick på Betty och hon sa ifrån så gav jag Joe ett rapp över rumpan och det hjälpte faktiskt. Han förstod visserligen att det var jag som orsakade smärtan men han lugnade ner sig och var inte på 
Betty hela tiden. Hon var dock fortfarande misstänksam mot honom men kan vi bara få honom att inte rusa på henne utan låta henne ta initiativet så kanske de kan etablera en kontakt så småningom. Att bara fortsätta som innan tror jag inte på eftersom Betty är så vek och Joe så himla glad och leksugen, han kommer aldrig lämna henne ifred av sig själv.
För några dagar sen släppte Amnesty International en rapport som kritiserar Ukraina för
folkrättsbrott genom att utsätta civila för fara i sitt försvar mot det ryska angreppet. Jag tycker rapporten är superkorkad och visar att Amnestys utredare inte förstår hur det pågående kriget faktiskt ser ut. Ska Ukraina följa Amnestys krav så måste de retirera från alla urbana områden så fort ryssarna attackerar. Rapporten andas den inom fredsrörelsen så vanliga åsikten ”Det 
är aldrig bara ens fel när två träter”. Jag har tidigare (länge sen nu) varit aktiv i Amnesty men nu är jag glad att jag inte är det längre, de har verkligen gjort bort sig den här gången. De har också fått mycket kritik för sin rapport, bland annat att Ryssland kommer öka sina attacker mot civila mål och hänvisa till Amnesty.
Igår drog jag mitt lilla strå till kritikstacken…. Jag är medveten om att min bild på det stora hela är helt verkningslös men det kändes ändå bra att kunna göra nåt kreativt av ilskan och frustrationen.
Jag har den senaste tiden bloggat lite om gamla bilar jag sett och igår såg jag ännu en. När Joe och 
jag var på promenad på vår grusväg så såg jag en Volvo PV på håll. Den
körde på ”stora” vägen som går förbi gården men till min förvåning så svängde den in på grusvägen och körde förbi oss. Den lät inte helt frisk när den passerade men den har några år på nacken, en koll av registreringsnumret visade att den är jämngammal med Björn Borg, Thomas Wassberg och Ingemar Stenmark (samt bortgångna Linda Haglund och Frank Andersson) – med andra ord en 56:a.
Nåt annat jag sett under promenerandet med Joe är Sömntorn. Det är ”trasslet” som på vissa 
rosbuskar finns där blommorna borde sitta. ”Trasslet” orsakas av att en sömntornsstekel lagt ägg i blomknopparna på våren och det får blommorna att utvecklas på det här sättet. Inne i sömntornet finns en eller flera larver som till våren kommer ut som färdiga steklar. På en hemsida om sömntorn stod det att ”trasslet” förr användes till att dryga ut piptobak med. Jag har lagt ut en fråga på Svenska pipklubbens FB-sida om det är nån som provat.
Igår la jag mig som tidigare nämnt tidigt och då blev det ingen piprökning men i fredags blev det av. 
Att röka pipan kändes som egentid för mig och Betty, hon höll mig sällskap medan Joe var inne. Jag tror att det är viktigt för Betty att få tid bara med mig så att hon inte känner att hon blir åsidosatt bara för att Joe är här också.
Idag var det en man här och tittade på kastanjerna på gårdsplanen. Vi har bestämt oss för att ta ner 
dem, vågar inte låta dem stå längre för snart faller de i en storm och då drar de med sig antingen log- eller magasinstaket. Även om de skulle stå kvar så skuggar de eventuella solceller så det här blir deras sista sommar. Jag vet inte hur gamla de är men vi har ett foto från 1915 där de är med.
Till sist lite blandade bilder, mest Joe…..
j
