Fy för skolavslutningar!
Missförstå mig rätt om jag säger ”Fy för skolavslutningar!” idag.
Jag tycker ungarna är urgulliga och det är nostalgiskt och så men jag blir alltid superstressad på skolavslutningar. Det är för mycket folk, folk jag känner väldigt ytligt – ska jag prata med dem? Om vadå i såna fall? Och i Getinge så känns det som att alla känner alla, utom jag som inte känner nån. För mig är det mer som ”alla känner apan, apan känner ingen”. Dagens avslutning blev extra jobbig eftersom hustrun inte kunde komma. Hon hade varit förutseende och flyttat ett möte från i morgon till idag för att hålla fredagen mötesfri så att hon skulle kunna gå på skolavslutning. Då flyttade skolan på avslutningsdagen…. Killarnas avslutning i klassrummet var dessutom samtidigt så jag var tvungen att gå emellan klasserna för att hinna med båda. Den stora avslutningen med sång och tal var dock gemensam för båda sönerna.
Det jag beskriver ovan handlar om min upplevelse av dagen och den var tydligt negativ men jag tror dock att barnen upplevde avslutningen som nåt positivt. Det är huvudsaken, det var ju deras avslutning.
Jag tycker också att skolavslutningar är jobbiga eftersom de blir startskottet till mitt dåliga sommarsamvete, d.v.s. att barnen måste vara på fritids fast de har lov. Det är inget ungarna vill och det är de väldigt tydliga med. ”Varför måste vi vara på fritids när våra kompisar inte behöver? Du är ju hemma.” 
Dagen började dock bra med att jag var tidigt upp och sydde. När jag sen gick min promenad efter att ha lämnat ungarna vid bussen så upptäckte jag dessutom att backsvalorna inte flytt jordhögarna för gott. Idag var de där igen och hade börjat på nya bohålor. Nu är sorteringsverket borta, förhoppningsvis så pass länge att svalorna hinner med en kull ungar.
När jag kom hem så släppte jag ut Pirana i hagen och det var här nånstans som dagen började gå snett. Hon rymde nämligen för mig. Jag gick in med henne i 
hennes ”konvalecenthage” (som det inte är så mycket gräs i) och jag stängde den övre tråden efter mig och sen släppte jag Pirana. Innan jag hann gå ut ur hagen och stänga med de resterande två trådarna så dök hon dock under övertråden och stack in i Vinterhagen, den är betydligt gräsrikare än hennes hage. Sen fick jag ägna en god stund åt att jaga efter hästskrället, hon satte dessutom fart på både fåren och sin hästkompis Brynja. Jag var dock inte mer uppbragd på henne än att jag kom mig för att filma jakten. En lite uppspeedad version av jakten finns nedan.
Morgonen bjöd också på lite fågelfotografering, både vildfågel och tamfågel, och så en spindel.
