Min största last för tillfället är att gå i second-hand butiker och köpa kläder och DVD-filmer. Jag är ständigt på jakt efter nya fynd. Jag är väldigt glad över en brittisk universitetshalsduk jag nyss köpt.
Jag lyckas dock inte koppla den till ett specifikt universitet, college eller klubb. Queens college i Cambridge har två vita ränder på grön botten och Jesus college i Oxford har tre vita ränder på grön botten men den i mitten är bredare än de andra två. Enlig tillverkaren (Luke Eyres) så kan man beställa halsdukar efter egen design så jag har förmodligen fått tag på en sådan. Jag tänker låtsas att det är en Glasgow Celtic halsduk.
De senaste skofynden är ett par oxblodsfärgade brougues för 10 kr som jag hittade på
Röda Korset i Falkenberg.
För några veckor sen hittade jag också ett par jättesnygga munkskor på Lettlandshjälpen i Slöinge. De har varit mina favoritskor sen dess men när hösten kommer så får jag ställa in dem till förmån för lite grövre skor. 
Jag gillar även att kolla på kläder på nätet, t.ex. Manolo, Permanent style eller Die, Work wear!. Jag kan tycka att det ibland är väldigt mycket navelskåderi och att de tar kläder, och sig själva, på allt för stort allvar men jag tycker samtidigt att det är fascinerande. Hade jag obegränsat med pengar och möjlighet att sy upp kläderna skulle jag kanske också ta min garderob på blodigt allvar. Som det är nu så tycker jag om att se proper ut men det får gärna bli lite ”fel” ibland eller se lite sjavigt ut när jag lappat eller sytt om något plagg. För mig innebär det en stolthet att visa att det här är omsytt och det är jag som gjort det. Ett exempel på det är den kavaj och väst som jag knåpat ihop av två identiska men var för sig för små kavajer.
