Tröttheten och mitt dåliga mående hänger vägrar släppa greppet om mig så jag går på sparlåga för tillfället och försöker bara orka med det allra mest nödvändiga (dit räknar jag att springa och röka pipa – inte samtidigt….). Hustrun har en teori om att tröttheten kan vara en reaktion på covid-vaccineringen eftersom hon har några 
kollegor som blev dåliga ungefär en vecka efter att de fått sin första spruta och jag fick ju min i förra veckan. Det är möjligt att vaccineringen spelar in men den förklarar inte att jag de senaste dagarna brottats med suicid- och självskadetankar. Häromdagen satt jag faktiskt med telefonen i handen och funderade på att ringa psykiatrin för att få nån att prata med och jag hatar verkligen att diskutera mitt mående med främmande människor på telefon. Min telefonaversion hindrade mig från att ringa då men mår jag sämre så blir jag nog tvungen att fatta luren igen.
En sak som talar för att det finns en vaccinationsaspekt i min trötthet är att det de senaste dagarna gått oerhört trögt att springa. Benen har känts tunga som bly och jag har verkligen fått kämpa, dagens 20 kilometer gick brutalt långsamt men jag tog mig i varje fall runt.
Idag har Veinge specialsnickeri varit här och satt upp garderoberna i hallen. De var här i tisdags och 
tog måtten och under onsdagen och torsdagen så sågade de ut garderobsväggarna ur MDF-skivor (medium density fibreboard). Garderobsdörrarna hade hustrun redan målat och om nån vecka så ska en målare komma hit och ta resten av konstruktionen men bara att få upp väggar, dörrar och inte minst lister förändrade hallen helt.
Det känns som att garderoberna alltid stått där, de är som en organisk del av rummet.
Hästarna går ute dygnet runt nu och då har en igelkott passat på att flytta in i Toras box. Kotten ligger 
rejält nerbäddad i en hög med halm men jag tror att den bara använder platsen för att vila ut efter nattens strapatser. Det borde rimligtvis vara för tidigt att gå i vintervila i mitten på augusti.
