Glass och öl
Vissa kvällar känner jag redan när jag går och lägger mig att sömnen förmodligen inte kommer att infinna sig – jag är spänd och orolig och då kan jag inte somna, varken med eller utan sömntablett. Det enda som jag vet funkar, 
som jag säkert vet kan jaga bort den sortens oro är glass (mycket) eller alkohol. Inga av mina mediciner fungerar lika bra, de är faktiskt inte ens i närheten av vara lika effektiva som glass eller alkohol. Orsaken till att jag vet att glass fungerar är att det är en form av behandling jag använder mig av ofta, varje vecka, ibland även två gånger på en och samma 
vecka. Orsaken till att jag vet att alkohol också hjälper är att tidigare, innan jag blev sjuk, så drack jag det (mest öl) ganska regelbundet (var dock ingen storkonsument). Jag drack för att det var gott men jag märkte också att efter ett par öl så blev jag mjuk på insidan, oron och stressen liksom bara försvann bort ur sinnevärlden. Jag kunde dock aldrig säga i förväg hur mycket jag skulle behöva dricka för att få frid i sinnet och sen var det dessutom svårt att stanna kvar i rätt berusningsläge, att behålla den där mjuka och lugna känslan. Missade jag ”doseringen” kunde jag ju vakna dagen därpå med allt annat än frid i sinnet. Jag hörde alkoholens sirensång men doseringssvårigheterna och det faktum att alkoholism inte är helt ovanligt i min släkt gjorde att jag tidigt insåg att självmedicinering med den var synnerligen olämpligt för mig, därav min i dagsläget väldigt restriktiva konsumtion av alkohol.
Det är lite fascinerande att så olika saker kan ha en så likartad effekt på mig, d.v.s. att de lägger sig som
bomull kring oron. Fast det finns säkert nån neurokemisk förklaring till det, nån dopaminreceptor som de båda påverkar.
Dagtid har jag varit ensam hemma med 11-åringen den här veckan, lillebror är hos mormor och morfar och hustrun jobbar sista veckan innan semestern. Jag har försökt att aktivera oss lite, 
Biskopstorp i tisdags (med känt resultat), Gudmundsgården i Asige (per cykel) i går och idag blev det Lettlandshjälpen och SIA i Slöinge (i bil). Vi gjorde inga fynd på Lettlandshjälpen men fick med oss lite glass hem.
Hej Johan! Dagens text får mig att tänka på följande Peps Persson text: ” Jag tydde mig till flaskan, men det var också en svekfull vän,
han kunde hela och trösta på kvällen, dan efter gav han dubbelt igen.”
Du gör helt rätt i att ta det lugnt med alkoholen, ta hellre Siaglass!
Jaförfan!
Svärfassan
Det finns de (människor utanför vården) som föreslagit att jag skulle testa det rusmedel Peps nog är mest förknippat med mot min oro och ångest. Då skulle jag ju också kunna använda mig av mina pipor men för den sortens substanser har jag nolltolerans, inte för att de är olagliga utan för att jag är rädd att det skulle funka alldeles på tok för bra för mig. Jag känner mig redan lite som en missbrukare med mina legala droger och att då börja ta nåt illegalt som kanske funkar riskerar att ge en lugnande effekt på kort sikt men ett massivt bakslag av dömande tankar och självförakt kring mig själv som missbrukare. För att inte tala om beroendeproblematiken./Johan