Gräslig skjorta

Det har blåst i dag också, faktiskt mer än i går, men jag kunde inte med att ställa in träningen pga. blåst en dag till så jag trampade en runda. Jag såg dock noga till att cykla den åt det håll som minimerade motvinden på de öppna partierna. Beslutet att köra träningsrundan underlättades av att jag hur som helst var tvungen att cykla ett par kilometer. Bilen och hästtransporten skulle till verkstaden på morgonen, skulle jag hem därifrån så var det cykeln som gällde.

Under förmiddagen så velade jag lite fram och tillbaka om jag skulle ta hatt eller keps på mig när jag åkte in till praktiken i dag. Jag föredrar hatt men keps är ju betydligt mer praktiskt när det blåser. Den frågeställningen höll på att bli akademisk eftersom jag var ytterst nära att missa bussen. Jag glömde bort att jag inte hade bil utan skulle cykla till busshållplatsen. Jag gick och fnulade här hemma när jag egentligen borde ha suttit på cykeln och trampat mot Getinge.

Till slut trillade polletten ner hos mig och jag kom på att det var cykel som gällde. Jag fick snabbt på mig ytterkläderna och kom upp på cykeln. All den motvind som jag lyckats undvika under morgonens cykeltur mötte mig nu och jag fick verkligen slita för att ta mig ner till ”byn”. Jag hann precis till bussen, jag tror inte jag behövde vänta en minut ens innan den dök upp.

Nåt som jag gjorde istället för att cykla till bussen var att fotografera manschettknapparna jag köpte i fredags. Jag använde det ena paret idag och knapparna är både snygga och praktiska. Det är hur smidigt som helst att kunna knäppa manschetten med en tryckknapp. Varför har de här manschettknapparna inte konkurrerat ut den vanliga sorten?

Min yngsta syster mejlade några gamla foton på henne och mig. De är tagna i början på 90-talet när hon var riktigt liten. Det som fascinerar mig är inte hur ung och snygg jag var 🙂 utan vilken gräslig skjorta jag hade på mig! Fanns det ingen i min omgivning som kunde ha hindrat mig?