Grodyngel
Gårdagen var ganska bra långt in på eftermiddagen men sen gick saker snett och allt började faktiskt med en ekorre…. I går morse så lovade jag att skjutsa tioåringen till en badplats så att han skulle få ta årets premiärdopp. Planen var att åka direkt efter lunch men klockan blev nästa fyra innan vi lyckades samla ihop oss för avfärd och då kom jag på att Betty behövde rastas innan vi 
åkte så jag gick en kort sväng med henne i skogen. Innan jag gav mig iväg så överlade jag med mig själv om jag skulle ta med kameran eller inte, jag valde inte eftersom det bara skulle bli en väldigt kort sväng. En bit in i skogen så fick Betty syn på en ekorre på en trädstam och hade jag haft kameran med mig så hade 
jag kunnat ta några riktigt fina bilder för ekorren var långt ner och riktigt nära oss. Nu hade jag ju inte kameran med mig så svärandes försökte jag ta några bilder med mobilen men innan jag fått fram den så hade ekorren kilat högre upp i trädet.
En missad ekorrbild är egentligen inte hela världen men jag blev grymt besviken över att ha bränt chansen. Jag fick ett stort känslopåslag som inte alls stod i paritet till det inträffade och när väl känslorna börjat snurra i mig fick jag inte stopp på dem. Jag och Betty gick i varje fall hem och jag lastade in sonen och mig själv i bilen och åkte iväg. Då hittar jag inte badstället! Jag trodde jag visste vart det låg men jag körde och körde och det dök inte upp nåt bad. Till slut blev jag tvungen att ringa 
hustrun och få en vägbeskrivning (hon var där tidigare i veckan) och med hjälp av hennes guidning så hittade jag till slut rätt. Vid det laget var jag dock väldigt stressad, först ekorren och sen felkörningen. Visst, ingen av händelserna var direkt livsomvälvande men säg det till mitt känsloliv.
Sonen som varit rejält badsugen när vi gav oss iväg tvekade lite när han kände på vattnet men han bet ihop och doppade sig. När han väl kommit i så tyckte han inte att det var så farligt kallt så han badade ganska länge. Egentligen så var det nog en ganska mysig stund, jag stod på bryggan och han simmade omkring och pratade med mig, men jag var alldeles för uppvarvad för att kunna uppskatta den.
Innan jag berättar vidare om gårdagens öden och äventyr så måste jag visa två foton på grodyngel – det formligen kryllade av dem i strandkanten.
På väg hem så skulle vi stanna till i Getinge och tvätta bilen eftersom vi hade en bonustvätt till godo och det var sista dagen att utnyttja den. Jag körde in på macken och gick till kassan för att få tvättkvittot men då visade det sig att jag måste ha med hustruns kreditkort för att komma åt bonustvätten. Mitt kort dög inte trots att det är kopplat till precis samma konto som hustruns kort. Fan!
Jag åkte hem, lämnade sonen och hämtade hustruns kort och åkte sen ner och tvättade bilen. En gratis tvätt är trots allt en gratis tvätt. Bilen var inte jätteskitig men tvätten gjorde skillnad och golfen blev riktigt fin. Faktiskt så fin att jag när jag senare 
under kvällen satt med pipan kunde använda bilen som spegel för att se ut över Rävinge.
Att jag var så uppe i varv i går eftermiddag/kväll påverkade mitt val av piptobak. Innan jag och sonen åkte iväg hade jag förberett en pipa med en mild och nyansrik tobak som passade bra till vårvädret i går. Eftersom jag var så stressad och uppe i varv när det var dags för piprökningen så behövde jag nåt starkare för att lugna mig och landa
lite. Det blev ”Brown Irish twist”,
stark som Tyson i fornstora dar och lika nyanserad som Donald Trump på ett valmöte. Den gjorde dock susen och trycket över bröstet som stressen orsakat släppte när jag satt och rökte.
