I går kväll var ännu en sån där kväll då insomningstabletten inte bet. Jag låg och vred mig en stund men sen gick jag upp och satte mig framför datorn tillsammans med några mackor. En timme senare så fick jag sällskap av ett rejält lass glass. 
Spåren av det besöket står kvar i diskhon i form av tomma glassburkar (alla burkarna var inte fulla när jag tog upp dem ur frysen). Strax efter tolv så kom jag i varje fall i säng och sov sen bra fram till åttatiden.
I vanliga fall så går jag upp först i familjen när jag smyger ner vid femtiden på morgon. Idag var jag dock sist ner, det innebar att jag fick dra upp rullgardinen i sovrummet. Jag vet ju att det står två höstfina kastanjer på gårdsplanen men jag kände ändå en ilning av 
glädje när jag såg dem. Det är fantastiskt att ha den här utsikten när man drar upp rullgardinen. Fast det börjar bli dags att kratta löv…..
Orsaken till att jag inte kunde somna i går beror nog till stor del på att jag inte kunde hålla mig borta från Tradera. Jag har surfat runt lite där och tittat på vad som lagts ut, bl.a. så hittade jag en rosa 
klocka från HMT (mekaniska klockor tillverkade i Indien). I samband med att jag tidigare köpte två HMT-klockor (en lila och en orange) så tittade jag också på en rosa, det är min tredje favoritfärg efter just lila och orange. Jag kunde därför inte låta bli att bjuda på den här och vann budgivningen med ett bud på 94 kronor.
Jag tror inte att det var så mycket köpet på Tradera eller själva budgivningen som gav mig det adrenalinpåslag som störde min nattsömn. Det som gjorde insomningsmedicinen verkningslös var att jag, samtidigt som jag verkligen ville köpa klockan, också kände skuld för det. Skulden hänger delvis ihop med hur jag tror att andra ser på mina klockköp. Jag tror t.ex. att min hustru (har inte frågat) tycker att det räcker med klockor nu (och det är ju en relevant åsikt som jag på ett plan delar). Jag valde ändå att ge mig in i budgivningen men jag gjorde det med dåligt samvete eftersom jag medvetet undvek att berätta nåt för min fru.
Det var kanske ett dödfött företag att inte säga nåt om min Traderahärjning eftersom datorn, p.g.a. köksflytten, står i det vardagsrum som min fru satt
och tittade på TV i. Rimligtvis såg hustrun vad jag höll på med men hon sa inget. Skuldkänslor och stress på grund av mitt försök att smussla med budgivningen höjde adrenalinnivån i kroppen rejält. Stress och adrenalin slår effektivt ut effekten av mina sömntabletter.
Pudelns kärna handlar inte om ekonomi utan mer om frågeställningen om jag har tillräckligt med klockor eller inte (och dessutom hur jag kommunicerar med min fru). Objektivt sett så har jag tillräckligt med klockor (man kan ju tycka att en borde räcka) men jag ville ändå ha den där rosa för att kunna känna glädjen i att matcha klockan med mina kläder. Att ha klockor i flera färger, att kunna välja klockfärg blir som den lek med kläder och klockor som jag skrev om för drygt en månad sen, precis när min ”klockpsykos” tog sin början. Det är ju saker som jag borde orka berätta för min hustru, jag orkar ju prata med henne om mina suicidtankar.
Samma skuld som jag nu känner över mina klockor har jag periodvis också känt kring mina klädköp (den är dock lättare att hantera eftersom pengarna jag spenderar då går till välgörande ändamål). Även om min hustru 
inte kritiserat mig för att jag vill ha många klockor, eller mycket kläder, så kan jag känna skuld när jag köper en klocka till eller ännu en kavaj. Förmodligen så låter jag min egen ”konsumtionsskuld” projiceras på hustrun.
Med tanke på hur tillståndet i världen ser ut (och de synpunkter jag säger mig ha på hur problemen ska lösas) så känns det stundtals rätt onödigt att t.ex. ha sex olika klockor, för att inte tala om drygt 30 olika kavajer.
När jag i går satt och i smyg bjöd på klockan så blev allt väldigt skuldbelagd, det var nästan som att det varit porr jag pysslade med. Det kanske det var också, klockporr.
Gårdagens händelser, och känslor, upprepade sig på förmiddagen idag när jag inte kunde låta bli att köpa en klockkedja till mitt silverfärgade fickur. Jag köpte visserligen en kedja på Kupan för nån dag sen
men jag har provat den på mitt andra fickur (det silvriga har inte kommit ännu) och den känns inte riktigt bra. Jag hittade den här kedjan på Tradera för 70 kronor inklusive frakt och tyckte att den var värd det.
Nåt helt annat – Ända sen ungarna började leka med LEGO så har jag regelbundet råka kliva på utspridda LEGO-bitar. Det kan vara en ganska 
smärtsam upplevelse men det är ändå en barnlek jämfört med de senaste ”byggrejen” sönerna har börjat leka med. Det är pyramidformade plastleksaker som de sätter ihop i olika formationer. I förmiddags råkade jag kliva på en stående ”pyramid” och smärtan fick mig att bli väldigt grov i munnen.
Idag kom åttaåringen tillbaka från sin vistelse hos mormor och morfar. Mormor tog tåget hit med honom och jag mötte dem i Falkenberg. Lokföraren hade svårt att angöra perrongen där, minst tre vagnar hamnade utanför. Så efter att de som kunde gå av gjort det så körde tåget fram och släppte av resterande passagerare, bl.a. mormor och sonen.
