Gubbig
Jag har tidigare skrivit om att jag med stigande ålder tycker att jag blir mer och mer gubbig, min ”förgubbning” 
yttrar sig bland annat som kilon runt midjan och att jag kommit till det stadiet i livet där jag måste ta av mig glasögonen för att se bra på nära håll. Den sista tiden så har jag dessutom märkt att jag börjat lukta gubbe. Jag gör det inte hela tiden utan det jag noterat är att min svett luktar skarpare och fränare än den gjorde för bara några år sen. När jag jobbat lite här hemma och kanske tränat innan så känner jag att jag börjar lukta ”gubbe”. För er som är obekanta med ”gubblukt” så kan jag berätta att det är den där fräna obehagliga lukten som äldre män ibland avger (jag misstänker att det beror på att de tagit lite för lätt på sin personliga hygien). Min gubblukt kan ju bero på att jag gått svettig flera timmar men det har jag gjort tidigare
utan att lukta på det här viset. När jag i tjugoårsåldern jobbade på en gård på Irland (beklagar att fotot är på långt håll men fotografen vågade inte gå närmare tjuren) så hände det ofta att jag gick svettig en hel dag, ibland dagar, utan att börja lukta så här. Orsaken till min bristfälliga hygien på Irland var att jag ofta sprang dubbla löppass (morgon/kväll) och sen jobbade på gården däremellan. Duschen på gården, ja hela badrummet, var dessutom seriöst ofräscht. Typ, det bodde spindlar i de torra delarna av duschkabinen och det var riktigt jävla skitigt överallt i badrummet. Ibland övernattade jag hos några bekanta som bodde i ett hus med ett badrum som var klart mycket fräschare (men ändå rätt sunkigt med svenska mått mätt) och jag försökte spara duschandet tills jag var hos dem. Nåt som var bra med deras badrum var att de hade fungerande element. På 
gården fanns inga element i badrummet (eller nån annanstans heller för den delen) och ett ouppvärmt stenhus (enda värmekällan var den koleldade AGA-spisen i köket) på Irland kan bli rätt rått och kallt när almanackan visar på oktober.
Nu byter jag ämne men är ändå kvar i det råa, kalla stenhuset på Irland. På nätterna sov jag i en sovsäck under täcket för att klara av att hålla värmen. Det var så kallt i rummet att det kom vit rök från munnen när jag andades. Det som är fascinerande är att det funkade för mig. Det som var viktigt för mig var, och är, att ha ett eget rum. Har jag inget eget där jag kan gå in och stänga dörren om mig så blir jag stressad och otrygg. Kan jag stänga om mig och känna mig trygg så spelar komforten mindre roll, då kan det vara kallt och fuktigt. Min förutsättningslösa kärlek till Irland spelade förmodligen också en viss roll till att jag stod ut på gården.
Det är ett tag sen jag gjorde nån ny pipa men i förmiddags började det klia i fingrarna så jag gick ner i 
källaren och började jobba på en. Idag lånade jag med mig yngsta sonens iPad så att jag kunde titta på pipvideosar medan jag jobbade. Himla trevligt blev det.
Nåt som inte var himla trevligt var vädret när vi
åkte och lämnade bråte på återvinningsstationen idag. Det regnade på tvären medan vi lastade ur vårt skräp ur släpet. I går var vädret 
däremot bättre, vi hann med både en sväng med Pirana (10-åringen körde stundtals) och en picknick under en av ekarna i fårens hage. Jag lyckades dessutom hamna mitt i en kortege med engelska sportbilar när jag körde till Konsum och handlade. Snacka om en katt bland hermelinerna….
