Harens år
De säger att det är ett snigelår I år, och det är det, men det måste också vara ett harår för det är massvis med harar häromkring. Jag och Sigge ser dem hela tiden på våra promenader och går jag ensam och fotar så ser jag dem också.
Titeln på dagens inlägg anspelar på boken med samma titel av Arto Paasilinna. Han har skrivit
mycket, och mycket bra och jag har bara läst en bråkdel men av det jag läst så är ”Kollektivt självmord” min favorit.
När jag skriver det här så är resten av familjen inne i Halmstad men jag blev hemma, känner att det varit mycket den här veckan så jag behöver vila och ta det lugnt. Tyvärr har jag inte lyckats ta det
riktigt så lugnt som jag hoppats eftersom jag lyckades slå bort min enda Sliotar i dag. En sliotar är en hurlingboll, d.v.s. .den sorts boll man spelar hurling med och jag har bara en så jag har letat intensivt efter den. Jag slog bort bollen i eftermiddags när jag skulle spela in en video med anspelning på morgondagens Irlandsfinal i hurling mellan Cork och Clare. Jag betraktar Cork som mitt grevskap på ön så jag kommer hålla på dem. Jag filmade mig när jag slog iväg bollen och så plötsligt fick jag till en riktigt bra träff och bollen for långt in i en av hagarna och nu kan jag inte hitta den. Retligt.
I morse klampade jag också runt i en hage men då var jag betydligt mer avslappnad eftersom jag var ute efter att fota och filma en fantastisk morgon. Bedöm själva om morgonen var fantastisk.
Till sist en badsugen Sigge. Klickbar, som bilderna ovan. 
